Maktkamp dominerar dialogen i Libanon
På tisdagen avbröts i förtid den 'nationella dialog' som de politiska fraktionerna i Libanon samlats till. Mötet är tänkt att fortsätta på måndag, men analytiker varnar för risken att man ännu en gång bara kommer att sopa landets problem under mattan.
Stora delar av centrala Beirut spärrades under helgen av för att garantera säkerheten för deltagarna i den tio dagar långa 'nationella dialog' som ledarna för landets politiska fraktioner samlats till. Fokus för mötet är hur FN:s säkerhetsråds resolution 1559 ska tolkas och implementeras. Resolutionen kräver bland annat avväpning av palestinska väpnade grupper och shiamuslimska Hizbollah. Huvudfrågan är dock den pro-syriske presidenten Emile Lahouds fortsatta ställning, eller snarare vem som ska efterträda den politiskt isolerade presidenten som själv inte deltar i mötet.
Den anti-syriska alliansen, de så kallade 14 mars-styrkorna, leds av Saad Hariri, son till den mördade före detta premiärministern Rafiq Hariri. Alliansen har startat en namninsamling till stöd för kravet på Lahouds avgång senast den
14 mars, som är årsdagen av den största av de demonstrationer som för ett år sedan tvingade Syrien att dra tillbaka sina trupper från landet.
På Martyrernas torg i centrala Beirut finns 'Freedom Camp 06' - ett tält som oppositionens ungdomsorganisationer ställt upp som en samlingspunkt för aktivister. Muhammed Halwani från Future Youth, som är knuten till Saad Hariris rörelse Future Movement, säger att man kommer att stanna tills kravet är uppfyllt.
- Vårt mål är att få Syrien att sluta blanda sig i Libanons angelägenheter, och därför måste presidenten avgå, säger han.
Han anser också att den nationella dialogen ger en anledning till optimism.
- Det är första gången på 30 år som landets politiker samlas utan utländska krafters inblandning. Presidenten har inget val. Om två tredjedelar av parlamentet kräver det så måste han avgå, säger Muhammed.
Men för att de nödvändiga två tredjedelarna ska uppnås krävs att någon eller några av de grupper som hittills backat upp Lahoud ändrar inställning. Att detta inte kan uteslutas bekräftas av vad representanter för de politiska partiernas studentförbund på American University of Beirut säger.
- Det handlar egentligen inte om vilka som är för eller emot Lahoud, utan det är ett politiskt spel där allting handlar om att stärka sin förhandlingsposition. Den verkliga frågan är vem som ska ersätta honom, säger Rabih Fakhreddine från Future Youth.
Jawad Khaliche säger att hans organisation, den shiamuslimska Amal-rörelsen, kan acceptera kraven på presidentens avgång. Men villkoret är att hans motståndare kan enas om en bra ersättare.
Om de massiva demonstrationer som tvingade Syrien att dra tillbaka sina trupper från landet fick många att hoppas på meningsfulla politiska reformer, så har optimismen på många håll bytts ut mot cynism. På ledarsidan i landets största engelskspråkiga tidning The Daily Star konstaterades inför den nationella dialogens början att tidigare nationella kompromisser alltid gynnat den politiska eliten på bekostnad av folkets intressen. Och arabiska tidningen As-Safir varnade för att även om mötet kan leda till en slags vapenvila, så är det en illusion att tro att det kan erbjuda en lösning på Libanons problem.
Hilal Khashan, som är professor i statsvetenskap på American University of Beirut, menar också att den nationella dialogen inte kommer att leda till några verkliga förändringar, eftersom det konfessionella politiska systemet i Libanon bygger på att det inte ska finnas några förlorare.
- Splittringen är institutionaliserad här. Den är en del av systemet, och systemet kommer aldrig att reformera sig självt, säger han.
- Jag har inte några större förväntningar på den här så kallade dialogen, tillägger han.
Att de politiska förhandlingarna abrupt avbröts på tisdagen berodde på att Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah vägrade fortsätta mötet om inte den drusiska ledaren Walid Jumblatt från Progressiva Socialistpartiet, som ingår i 14 mars-alliansen, först återvänder till Beirut. Jumblatt lämnade landet efter dialogens första dag för att istället träffa USA:s utrikesminister Condoleeza Rice i Washington.
USA stöder den anti-syriska oppositionen i Libanon för att sätta press på regimen i Syrien, som man anklagar för att stödja motståndsgrupper i Irak.
Hilal Khashan menar att de interna konflikterna i Libanon är sammanlänkade med regionala konflikter och alltid försvårats av utomstående krafters inblandning. Även om Palestinafrågan är central för landet, som hyser hundratusentals palestinska flyktingar, så är det just nu USA:s konfrontation med Syrien och Iran som hamnat i förgrunden och komplicerar bilden.
politik i Libanon
* De största av Libanons politiska grupperingar definieras mer av tillhörighet till en specifik religiös inriktning än av politisk ideologi. De flesta partier har sina rötter i de milisgrupper som bekämpade varandra under det 15 år långa inbördeskriget som pågick fram till 1989.
* Det politiska systemet och de komplicerade vallagarna är utformade för att bevara en balans mellan olika religiösa grupper, men gynnar kompromisskandidater som stöds av flera partier.
* 1989 intervenerade Syrien i landet och dominerade den libanesiska politiken under 1990-talet med stöd från bland annat USA.
* Efter folkliga protester som kulminerade i en massiv demonstration i Beirut den 14 mars 2005 meddelade Syrien att man skulle dra tillbaka sina trupper under våren.
