När jag var kring tio år (runt 1957) och bodde på landet brukade jag hälsa på en granne som var småbrukare. Han hade fyra kor och en häst. Ingen bil. Vi går in förbi korna och till stallet. Han klappar sin häst och säger:

- Här står min bäste vän.

Och det menade han, för utan hästen kunde han inte plöja sin åker, inte köra mjölken till mjölkpallen, inte ta upp is från sjön för att kyla mjölken, inte köra säden till kvarnen och så vidare. Han skulle helt enkelt inte ha kunnat bo där utan häst, kor och höns.

Nu för tiden skulle det vara möjligt att bo och odla där, eftersom vi har olja och konstgödsel. Men snart har vi inte någotdera, eftersom konstgödsel framställs med olja, och oljan är på upphällningen.

Ett uthålligt jordbruk kräver kretslopp. För att jorden ska ge skördar krävs näring - djurs eller människors gödsel. Hur ska vi lösa detta i framtiden när vi inte längre kan forsla mat eller gödsel fram och tillbaka över jordklotet..?

Så till djuren. Jag älskar djur, de har varit min tröst och glädje hela livet. Jag står inte heller ut med hur djur behandlas i vårt samhälle. Hur de tvingas bli 'produktionsenheter' istället för husdjur. Hur de pinas i slakttransporter. Avskyvärt är det! Och jag har varit på ett slakteri. Och vill inte tänka på det. Jag köper aldrig kött i affären.

Dock, köttätare finns. Då är det jätteviktigt att skilja på de uppfödare som har djur som vilken gröda som helst och de som ser till sina djur med tacksamhet och omtanke och som lider när det inte finns något alternativ till slaktbilen och slakteriet. (Några i miljöpartiet har talat för ambulerande slakterier så som det finns för renslakt. Men nu är det tyst om det.) Men var rädd om dessa djurägare. De har kunskap och erfarenhet och bryr sig.

Så hur ska vi tillsammans motverka 'produktionsökning': där en ko tvingas mjölka alldeles för mycket och hönsen värpa mer och mer eller bli genmodifierade hit och dit. Hur motverka de krafter som tjänar på detta? Mer kunskap, föreslår jag. Om detta jätteområde som inte påverkas av att man släpper ut minkar. (Jag tycker inte att de ska sitta i bur.) Men det jag vill visa på är mycket värre och större.

Jessica svarar:

Jag förstår vad du menar, men för att svara på din fråga så måste jag utgå från min ståndpunkt: jag anser inte att djur är våra att äta eller använda. Den utveckling som skett, och som du beskriver är avskyvärd, men jag anser inte att komjölken är vår att dricka, oavsett hur den transporteras. Ur miljöhänseende är det mycket bättre att äta veganskt: den energi som går åt för att föda människor på vegetabilier är en bråkdel av vad som krävs för att grödan först ska gå genom djuret som föds upp under värdelösa förhållanden och sedan slaktas. Alltså: för både djuren och jorden: ät veganskt!

Jessica Mann

[email protected]