Tafdrup bryter ny mark | Stockholms Fria
Fria.Nu

Tafdrup bryter ny mark

Det är en sann utvecklingsroman Pia Tafdrup har skrivit, spännande som en thriller med ett nästan besatt flöde i berättandet. Ge sig hän handlar om att slita sig loss från sina föreställningar om sig själv och sitt liv, 'att gå hela vägen', som hon uttrycker det. Romanen visar hur mötet med någon annan kan förändra oss.

Att ge sig hän är också att släppa sin identitet, man mister sin personliga integritet och träder ut ur sig själv, säger Danmarks lyrikdrottning som nu romandebuterar.

Hon har valt att skriva i presens helt ur 25-åriga Paschas synvinkel - vi får följa ett jags inre resa.

- Det är en begränsad synvinkel som faktiskt påminner om poesin, där det ofta är ett jag som talar, menar hon.

Pascha möter passionen och i förlängningen sig själv. Hon söker svaret på vem hon är hos en man, Patrick. Även om hon konfronteras med en enorm smärta i mötet med honom, leder det också till en gynnsam förvandling.

- Det är en mycket positiv utveckling Pascha genomgår. Hon tar ett våldsamt språng framåt, medan Patrick står still. Han bryter inte sina mönster, säger Pia Tafdrup.

Nyligen fick hon Svenska Akademiens pris för sin lyrikproduktion, ett erkännande som heter duga. Under hennes författarbesök på Kulturhuset 30 mars påpekade kollegan Daniel Sjölin, kvällens samtalsledare, att varje sida i hennes roman i sig innehåller nästan hela boken. Kanske kan bara en poet skriva så förtätat.

- Kvaliteten med dikter är att du fångar ögonblicket, som i ett fotografi. I en roman får du istället ett flöde i berättandet, det liknar mer filmen, säger Pia Tafdrup.

Varför valde du prosan efter elva diktsamlingar, två dramer och en poetik?

- När jag skrev kärleksdikten Sacrifier märkte jag att jag hade långt mer stoff än vad jag kunde få in. Jag ville låta den diktens tematik växa ut.

På franska är Sacrifier ett och samma ord för både att ge sig hän och att offra sig. Ett ord 'rött och tveeggat', som det står i dikten. Citatet inleder romanen.

- Hängivelsen har två sidor, i den ingår inte bara det vackra utan också det smärtsamma. Jag ville synliggöra detta.

Hennes berättande pendlar mellan poetiska dröminslag, vardagsrealism och en mytisk nivå. Hon tycker om den bibliska mytologins allmängiltighet och använder sig gärna av den i sitt författarskap.

- I romanens inledning nämner jag Eva som äter av det förbjudna äpplet. Det är en överträdelse av ett förbud, ett nej till restriktionen. Också Pascha säger nej till moderns regler genom att fly från dem. Berättelsen börjar med detta nej.

Dottern upplever modern som kvävande.

- Men när Pascha bryter sig loss blir också hennes mor fri, hon har sidor som Pascha inte kan se och får plötsligt möjlighet att leva ut dem, poängterar Pia Tafdrup.

Berättelsen börjar med att Pascha flyr barndomshemmet. Hon forcerar staketet till grannhuset, som hon alltid har velat utforska. Faller och vaknar, som i en dröm, upp i detta hus. Förser sig med mat, dricker konjak, badar... För första gången i sitt liv känner sig Pascha aktiv. Hon tar huset i besittning. Samtidigt är hon hela tiden iakttagen av en mans blick, utan att märka det. I själva verket är det Patrick som tillåter hennes intrång. Efter trettio sidors uppladdning möts äntligen deras blickar. I en spegel, vilket Pia Tafdrup menar är betydelsefullt.

- Första gången de möts är det indirekt, inte ansikte mot ansikte.

Speglingen återkommer på flera plan i berättelsen. Pascha bedrar till exempel sin pojkvän Alexander på samma sätt som Patrick sviker henne. Lager läggs till lager och fram växer ett existentiellt tillstånd, där begäret har Pascha i sin makt. Patrick blir hela hennes värld, medan hon bara ingår som en del i hans, som en av hans kvinnliga erövringar.

- Jag tror dagens unga kvinnor lättare identifierar sig med Patrick än med Pascha. De kan nog tycka att hennes kärlekssyn känns gammaldags, säger Pia Tafdrup och förklarar att det är obalansen i relationen som intresserar henne. Liksom hur Patrick både lockar och skrämmer berättarjaget. Känslan säger ja, förnuftet nej. Det gör också Paschas drömmar.

- De varslar henne hela tiden om det som kommer ske och försöker varna henne.

I Pia Tafdrups dikt Valarna i Paris finns en dramatisk drömbild av en kvinna som simmar i ett upprört hav. Valarna runt henne, farligt gigantiska, blir paradoxalt nog hennes räddning. Hon klamrar sig fast i deras kraftfulla stjärtar natten igenom, slungas iväg men simmar hela tiden tillbaka. På samma ödesdigra och gåtfulla sätt dras Pascha till Patrick.

- Jag är glad att du ser den parallellen, säger Pia Tafdrup. Passionen som Pascha råkar ut för kan jämställas med de oregerliga naturkrafter dessa valar besitter.

Hon skrev sin roman i ett sträck, så gott som utan sömn, under 27 dagar i september 2001. Det var samtidigt som 11 september-attacken och den finns med i boken - förloppen hängde ihop. När Paschas värld brakar samman raseras också de två tvillingtornen med alla människor inuti. Men hon har svårt att ta in tragedin. Hennes fokus är förskjutet.

- Paschas egen katastrof är så stor att 11 september nästan inte angår henne först.

Pia Tafdrups intensiva skrivprocess har skapat ett starkt flöde som förmedlas väl till läsaren, man sugs med i berättelsen. I sin poetik Över vattnet går jag skriver hon om denna suggestion och kallar det för 'svävandets poetik'. Det handlar även där om en slags hängivenhet, men till texten. Vilket Pia Tafdrup också låter Pascha uppleva på slutet, då hon börjar skriva om sin passion för att försöka förstå den.

- Författaren kan uppleva att hon svävar när hon skriver, att texten till slut blir det enda som finns. Man glömmer sig själv och är helt i nuet. Detta sker förhoppningsvis hos läsaren också, säger hon.

Fakta: 

Pia Tafdrup
* Pia Tafdrup är född 1952 i Köpenhamn och är sedan 1999 medlem i Det danske Akademi.
* Hon är en av Danmarks mest framstående författare och har gett ut elva diktsamlingar, två skådespel och en poetik. På svenska finns diktsamlingarna Dagen ditt ljus. Dikter 1981-1994, Drottningporten och Valarna i Paris, poetiken Över vattnet går jag samt romandebuten Ge sig hän.
* 1998 mottog Pia Tafdrup Nordiska rådets litteraturpris. I onsdags, den 5 april, fick hon Svenska Akademiens nordiska pris på 300 000 kronor.

Rekommenderade artiklar

Demokratin stärks av att bli ifrågasatt

Den representativa demokratin av i dag är på väg att självdö. Allt färre röstar och de verkliga makthavarna är ändå inte folkvalda. Nobelpristagaren José Saramago vill se en förändring. Och det är universitetens uppgift att gå i spetsen för den, menar han.

Att fånga dagen i sex delar

- När jag är färdig med självbiografin och inte hela tiden behöver analysera min omgivning kanske jag äntligen träffar mig själv, säger Birgitta Stenberg, som nu arbetar på den sjätte och sista delen av den självbiografiska romansvit som hon påbörjade 1981 med Kärlek i Europa. Men hon har fortfarande inte skrivit den bok som betyder mest för henne själv.

Gräset är alltid grönast där man står

Uppvigling. Det tycker Aase Berg är ett lämpligt syfte för poesin. Hon vill, med sina dikter, få folk att rycka upp sig och se nya perspektiv. Poesi som ett slags politik för att nyansera tillvaron - en djupare samhällskommentar om vilka drömmar vi har, vad vi längtar efter.

Konsten, politiken och livet går hand i hand

All konst är politisk, det handlar om vem du riktar dig till. Det menar Gustavo Aguerre, som tillsammans med Ingrid Falk bildar konstnärsduon FA+. De har ofta sökt upp en publik som inte har för vana att frekventera museer och gallerier.

© 2021 Stockholms Fria