I förra höstens cupfinal lyckades Djurgården/Älvsjö besegra de svenska mästarna Umeå och ta hem cupen. Efter ett i övrigt mediokert damfotbollsår nådde då huvudstadsregionen i alla fall en framgång. Men annars fanns det inte så mycket att jubla över för Stockholmsklubbarna. Djurgården/Älvsjö orkade inte fortsätta sin svit med SM-tecken i rad utan slutade trea, långt efter Umeå och Malmö FF. Ett annat bakslag för huvudstaden var att nykomlingarna AIK ramlade ur damallsvenskan.

Inte heller publikmässigt var 2005 något bra år för Stockholmslagen, och Djurgården/Älvsjö har som en konsekvens av det svala intresset valt att i år spela sina hemmamatcher på Kristinebergs IP istället för på Stockholms stadion.

Till årets premiär, som äger rum på annandag påsk, kommer Djurgården/Älvsjö åter med en stark trupp som varit på träningsläger i Italien inför seriestarten. Även resultaten under försäsongen har varit bra - bland annat vann laget derbyt mot Hammarby med hela 5-2. Det finns alltså inget som säger att Djurgården/Älvsjö inte skulle kunna slåss om guldet i år. Men då måste laget få en bättre start än vad som var fallet förra året.

Hammarby, som beskrivs mer utförligt i artikeln intill, tillhör väl knappast favoriterna inför denna säsong, men kanske kan klubbens satsning på att bygga upp ekonomin och därmed skapa förutsättningar för sportsliga framgångar bära frukt de kommande åren.

Däremot är Umeå IK definitivt en guldfavorit redan i år. Marta är kvar i laget och det vore inte så konstigt om denna 20-åriga världsstjärna skulle ha tagit ytterligare ett litet steg framåt i fråga om spelskicklighet och styrka. I Umeå finns också de gamla vanliga profilerna Hanna Ljungberg och Malin Moström - bara för att nämna några av alla klasspelare. Ett litet moln på Umeås himmel är att Ljungberg kanske inte kan spela i premiären på grund av den hjärnskakning hon fick i landskampen mot Frankrike för några veckor sedan.

Och liksom tidigare år blir Malmö FF säkert ett topplag även i år. Laget lär ha tränat hårt under Jörgen Petterssons ledning, och i truppen finns det gott om landslagsmeriterade spelare.

Jag har nämnt Djurgården/Älvsjö, Umeå och Malmö. Så långt är allt sig likt i den svenska damfotbollen. Men till skillnad från de senaste åren finns det nu fler lag som krigar om medaljerna. Förutom de ovannämnda har Linköping en meriterad trupp där Hedvig Lindahl, Josefine Öqvist och Caroline Seger nu även fått sällskap av tidigare Umeå-spelaren Frida Östberg.

Man ska inte heller räkna bort Kopparberg/Göteborg eller Örebro. Noterbart är också att det gamla storlaget Jitex åter finns med i damallsvenskan.

Det är alltså upplagt för en oviss och förhoppningsvis spännande serie. Frågan är om det kan bidra till att publiksnittet fortsätter att öka efter en stagnation under 2005.

När det gäller antalet utövare fortsatte damfotbollen sin utveckling även förra året och nådde 56 000 registrerade spelare vilket är fler än någonsin. Men fortfarande är det så att kvinnliga spelare i högre grad än manliga avslutar sin karriär innan de fyllt 20 år.

På landslagsnivå blir 2006 något av ett mellanår men VM-kvalet fortsätter med flera hårda matcher. Den internationella konkurrensen har ökat med påföljden att det inte längre är någon självklarhet att Sverige alltid ska ta sig till slutspelet. Men så här långt ser det lovande ut för damlandslaget när det gäller chanser att kvala in till Kina 2007.