I fredags meddelade EU-kommissionen att allt bistånd till den palestinska myndigheten dras in och på måndagen fastställde utrikesministermötet beslutet. USA har klargjort att de kräver politisk och ekonomisk isolering av den palestinska regeringen och nu har Norge deklarerat att de följer EU:s exempel. Det handlar alltså om miljardbelopp som främst skulle användas för att ge de offentliganställda sina löner. Dessutom håller Israel fortfarande inne med skattepengar som de samlat in för palestiniernas räkning.

Samtidigt som omvärlden suttit och fattat beslut om att straffa det palestinska folket för att de i ett demokratiskt och väl genomfört val röstat fram Hamas, har Israel ytterligare trappat upp våldet mot den palestinska befolkningen, speciellt i Gaza. Förra helgen dödades 16 personer av missilattacker, många fler skadades. Flera av dem barn.

Vad hoppas EU på? Att palestinierna skall avsätta den demokratiskt tillsatta regeringen nu? Syftet med bojkotten sägs vara att Hamas måste erkänna Israel, ta avstånd från våldet och följa ingångna avtal. Varför välkomnade då Sverige och flera andra länder Hamas deltagande i valet?

Jag hörde själv dåvarande utrikesminister Laila Freivalds säga att Sveriges regering tyckte det var bra att Hamas valt en annan väg för sin kamp. Att Hamas inte har begått några våldshandlingar det senaste året och att de i talet till parlamentet gjorde klart att president Abbas kan fortsätta förhandlingarna enligt färdplanen (det vill säga för en tvåstatslösning), betyder tydligen ingenting, utan omvärlden hänvisar till retoriska utspel och tryckta partiprogram.

Men i hyllningarna av Sharons utrymning av Gaza, var det ingen som hänvisade till skrivningar i Likudpartiets program om att en palestinsk stat aldrig kommer att erkännas eller Sharons tidigare utspel som varit i klass med Hamas tal om att inte erkänna Israel. Det har heller inte framförts några hot om sanktioner i samband med att Sharons efterträdare Olmert presenterat planer på att ensidigt, utan förhandlingar, fastställa Israels gränser och låta olagliga bosättningar på Västbanken införlivas i staten Israel trots att det bryter mot internationell lag och ingångna avtal.

Att Israeliska regeringen ropar efter sanktioner mot Hamas är föga förvånande, men omvärldens agerande är fullkomligt obegripligt och paradoxalt. Uteblivet bistånd kommer att leda till ett totalt sammanbrott för den palestinska myndigheten, och tillsammans med Israels upptrappade våld känns alla fredsansträngningar oändligt långt borta.

Istället för att enbart ställa krav på den svagare parten i konflikten, borde EU kräva att Israel erkänner en palestinsk stat på Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem, att de upphör med våldet mot civila och följer ingångna avtal.