Varför just Produkt?

Anders Jacobson: Vi ville hitta ett sätt att träffas för att generera nya konstnärliga former. Idén var att låta olika koreografer dansa tillsammans, att vända på maktperspektiven. Vi ville få folk att mötas som aldrig skulle ha träffats annars.

Johan Thelander: Jag ser en tydlig kommersialisering av dansen de senaste tjugo åren, man gör produkter som ska passa konsumenten. Man måste ha en stil som går att sälja och det känns verkligen farligt. Som jag ser det ska konsten vara en fri pol för ifrågasättande, där vi inte måste förhålla oss till cementerade regler. Många av koreograferna i Produkt har vågat göra saker som de annars inte vågar sig på. Det blir liksom inte deras ansvar på samma sätt som det skulle ha blivit om produktionen stod i de enskilda koreografernas namn.

Finns det en risk att man som koreograf kommer bort från sig själv i samarbetet med andra?

AJ: Både ja och nej. I projektet har många av koreograferna lagt märke till sina egna invanda sätt och mönster på ett annat sätt, och det tror jag är viktigt. Det har ökat förståelsen både för den egna dansformen och för andras. Vi arbetar med ett ickehierarkiskt arbetssätt som bas, just för mötets skull. Det blir en krock mellan kort produktionstid och avsaknaden av ledarskap. Dessutom arbetar vi väldigt mycket med mötet med publiken, mötena blir så otroligt olika beroende på de olika deltagarna.

Det har varit mycket prat om könsfördelningen inom film, dans och teater de senaste veckorna. Är kön och genus något som funnits med i era tankar då ni satte ihop Produkt?

JT: Vi kvoterar. Det har blivit mer kvinnor

än män i projektet men det är ju fler kvinnor som arbetar med dans så det känns superviktigt att det har blivit just så. Vi har inte stoltserat med vår kvotering, det är något vi tycker borde vara naturligt. Jämställdhet måste alltid vara med i en process och det ska inte behöva vara ett självändamål. Jag tycker att det är svårare att arbeta med åldersspridningen, men där är ju kanske dans också ett extra svårt område.

Ni arbetar med koreografer från hela Europa. Märks de olika bakgrunderna i era föreställningar? Hur ser till exempel den typiskt svenska dansen ut?

AJ: Vi vill montera ner de begreppen. Se på vilka som är de stora koreograferna i Sverige, en italienare, en dansk, en finne

JT: Vi har två svenskar också.

AJ: Men ändå liksom, och så ska vi kalla det för svensk koreografi! Det går inte att säga vad som är svensk dans.

JT: Samtidigt kan man känna igen sig i andra svenska dansare som utbildat sig under samma tidsperiod. Den tekniska utbildningen är väldigt viktig.

AJ: Man ser vad man vill se och visst kan man hitta det djuriska i en spanjor och det korrekta i en svensk om det är det man letar efter, men jag hoppas verkligen att det här projektet leder längre än till att bekräfta folks fördomar. Jag tror att just den kollektiva tanken i projektet har bidragit till mycket. Under vissa förhållanden tvingas man till lekfullhet och öppenhet. Ska vi komma någonstans över huvud taget så ska vi fanimej ha roligt också, jag kan inte tänka mig något bättre.