Det är i ett sådant läge som de mentala egenskaperna hos spelarna sätts på prov - alltså de stjärnor som funnit det mödan värt att resa till VM-turneringen. För ishockey handlar ju som bekant om kamp - inte bara på grund av det fysiska spelet med ständiga närkamper, utan också i den intensiva skridskoåkningen som är nödvändig för att man ska ligga skäret före motståndaren i försvar och anfall. Vilja är därför den viktigaste egenskapen, men det krävs även andra mentala kvaliteter som spelglädje och tålamod för att prestera optimalt.

Sverige saknar som bekant stjärnor som Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström i VM, men det är inte säkert att laget blivit sämre för det. Vissa av NHL-stjärnorna har skadeproblem - men alla är mentalt trötta efter intensivt matchande under en lång säsong. Dessutom är de mest meriterade svenska stjärnorna nog rejält mätta efter OS-framgången. En devalverad VM-turnering i maj månad är nog inget som förmår hetsa upp spelare som varit med om så mycket annat tidigare under karriären.

I detta läge är yngre och fortfarande hungriga spelare av enorm betydelse. Och i Tre kronor är det också Henrik Zetterberg och Niklas Kronwall som visat vägen hittills. I andra lag har nyckelspelare som Sidney Crosby, Alexander Ovetkin och Jevgenij Malkin utmärkt sig.

För att vilja behövs det något som sporrar - till exempel lust att visa att man inte är så dålig som tidigare resultat antytt. I årets VM finns det ovanligt många lag som är på jakt efter revansch efter en inte alltför lyckad OS-turnering för några månader sedan. Kanada, Ryssland, Tjeckien och Slovakien hade alla väntat sig att föra hem något mer från Turin. Och med tanke på hur OS-turneringen utvecklade sig måste även Finland ha ett revanschsuget lag. Kanske är det därför som ovanligt många finländska NHL-spelare känt sig kallade: i VM-truppen finns klasspelare som Antero Niittymäki, Jussi Jokinen och Mikko Koivu - bara för att nämna några.

Att vilja är alltså centralt - men hur bygger idrottsstjärnorna upp den rätta vinnarviljan? Många idrottare verkar ha begåvats med en stark vilja redan från födseln - de verkar ha ett stort behov av att hävda sig och att uppleva framgångar. De som inte är naturligt äregiriga behöver arbeta med självsuggestion i någon form. För de sistnämnda kan de grundläggande motiven vara mer sympatiska och intressantare än för dem som lever på sin medfödda vilja. Vissa idrottare arbetar systematiskt med mental träning, medan andra manar fram stridsviljan på ett mer oplanerat sätt. Men jag tror nog att alla idrottare som har behov av kämpatakter har sina speciella knep för att locka fram lejonet inom sig.

De flesta spelarna kommer nog att orka ge sitt bästa under hela VM-turneringen. Att jag inte är på topp när jag tittar på några matcher gör ju inte så mycket, eftersom mina målsättningar handlar om helt andra saker. Men om dem ska jag berätta i en annan krönika.