Debatt


Katarina Falkenberg
Fria.Nu

Övergrepp mot barn ett allmänmänskligt mönster

Studier visar att misshandelsbrott mot barn har ökat kraftigt de senaste tio åren och att sjukvården missar många fall av misshandel och sexövergrepp. Katarina Falkenberg söker förklaringar till hur våra barn kan tillåtas fara så illa.

En man döms för att ha våldtagit sin i dag 16-åriga dotter flera hundra gånger. Han har dessutom gjort henne gravid två gånger. Hur kan det vara möjligt att ingen sett och ingen hört? Mannen dömdes, därför att ett faderskapstest angav att han var far till dotterns barn. Vad är det för bevis som krävs i detta och liknande fall för att en person ska dömas? Det kan inte få vara så att barnen näst intill oskadliggörs innan medmänniskor och samhället griper in - och ändå är det så.

Jag undrar nu om vår oförmåga att se och höra barnens sorg och smärta beror på att vi är okunniga om den mänskliga tendensen att offra oskulden, att offra det hela och det rena, att offra barnet både inom oss själva och det där ute.

I den bibliska historien om Kung Herodes, som sände ut sina soldater för att mörda stadens bebisar för att på så sätt kunna förinta Jesusbarnet, kanske vi kan finna en nyckel till denna mänskliga tragedi. Kan det vara så att barnet skulle kunna bringa ljus i en annars mörk värld, att barnet symboliserar en förhoppning om det nya och rena, som ska förändra världen? Paradoxalt nog verkar det dock finnas en tendens att på olika sätt döda detta nya hopp. Världen över är det just nu synligt i olika former av våldförande på våra barn: sexuella övergrepp, barnprostitution, svält, misshandel.

Det är kanske dags att se att dessa övergrepp inte är ovanligheter, utan faktiskt verkar vara ett tragiskt allmänmänskligt mönster. Om vi alla kunde se detta mönster kanske vi skulle kunna vara uppmärksamma på barns svårigheter på ett nytt sätt. Vi skulle se att detta sker längs en gradskala, där redan vårt tystande av barns fantasi och naturliga förmågor faktiskt är ett offrande, om än inte av den grövsta sorten.

Vi varken ser eller hör, och om vi skulle råka se eller höra, så gör vi inget.

En märklighet i fallet med fadern som förgripit sig på sin dotter är: var är mamman? Enligt DN:s reporter 'manövrerades hon bort' så att 'flickan helt saknade stöd i vuxenvärlden'. Hur gick det till, kan man fråga sig? Jo, fadern fick hela vårdnaden - trots att han var dömd för våldtäkt! I JO-anmälningar ifrågasattes om de sociala myndigheterna varit för slappa, men ärendet avskrevs, enligt DN-artikeln, med hänvisning till att mer än två år förflutit.

Vad gjorde mödrarna till de barn som Kung Herodes lät döda? Målningar visar att de gråter. Med stor sorg ser de på när blodet och livskraften rinner ut ur barnen från de av svärden huggna såren i deras nakna kroppar. Bilderna av de förkrossade mödrarna får mig att tänka på de senaste årens popularisering av gralsmytens återupprättande av det heligt kvinnliga/Maria Magdalena.

Bakgrunden till historien om sökandet efter den heliga gralen är att det keltiska paradiset förstördes av ett sexualbrott. Den onde kungen Amangon fångade en av graljungfrurna, våldtog henne och stal hennes gyllene bägare. Den onde kungens handling upprepades av landets alla män, som for ut på våldtäktsresor. Fridens och fruktbarhetens land försvann och kvar blev endast ofruktsam, andefattig och torr jord.

Den kvinnliga aspekten inom oss alla - såväl kvinnor som män - får oss att se sorgen i de liv vi lever, när vi låter det oskyldiga livet offras av den struktur som söker förhindra födelsen av det nya livet, som kan förändra vår värld.

Vägen bort från denna tillvaros dualism med bödel och offer underlättas nog om vi inom oss själva ser denna problematik och inser att alla gralsagans gestalter ryms inom oss. Den heligt kvinnliga stämman manövreras lätt bort i dagens värld av överaktivitet, intensiva skrän och av tv-mediets ideliga förstärkande av bödelskonflikten, där man låter mord och övergrepp spelas upp i en mängd kanaler varje kväll.

Vem ska då återföra livet och oskulden? Vi måste ta bort de romantiska glasögonen i vår syn på myten om gralen. Då kanske vi inser att den bara är yttre bilder av det som måste äga rum inom oss själva. Vi har ett personligt ansvar för återinförandet av den ursprungliga balansen mellan den manliga och den kvinnliga principen, så att det nya livet kan födas på nytt.

Den inre tronen kan då intas genom födelsen av hoppet och den förenade kärleken i allas våra hjärtan. När vi hör graljungfruns sorgsna klagan är det dags för oss alla, såväl kvinnor som män, att fatta mod och resa oss upp för att förhindra morden på oskulden och övergreppen på våra barn.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2025 Stockholms Fria