Musik

En relevant fråga. Efter att ha lyssnat igenom deras Funplex ett antal gånger har jag nu formulerat mitt svar: Ja.

Jag blev kär första gången jag hörde Kate Pierson sjunga. Och älskar henne fortfarande. Ingen annan vokalist får just de känslorna att börja röra sig i kroppen.

Det är inte svårt att känna igen B-52s. Pierson och Cindy Wilson sjunger lika fantastiskt som förr och harmonierar synnerligen snyggt med Fred Schneiders småknäppa pratsång. Kompositionerna är fortfarande ovanligt lyckade dansnummer - jag har svårt att se den som stillasittande kan lyssna till det här (måste vara århundradets tråkmåns).

Steve Osborne (New Order, Manic Street Preachers) har producerat och i viss mån moderniserat soundet. På ett föredömligt sätt, utan att förändra deras signum.

Plattan inleds med den mest modernt förpackade hitten Pump, som kompat TV-serien L-Word. Andra riktigt läckra spår är Eyes Wide Open, Ultraviolet och Deviant Ingredient.

Ja, sannerligen, i dessa tider fyllda av överpretentiösa producenter behövs det ett band som gör supersnygg dansmusik och samtidigt flabbar så att det hörs. Ett band som B-52s.