För visst har det varit en lång nedräkning inför mästerskapet i Tyskland - en nedräkning som man bland annat har kunnat följa på det svenska fotbollsförbundets hemsida. Litet skämtsam självironi fanns i alla fall i att tiden till VM-starten mättes med en noggrannhet av millisekunder.

En sak som är trevlig med fotbolls-VM är att svenska tidningar ger visst utrymme även för andra landslag. Det är inte bara blågult som gäller, vilket oftast är fallet inför olika idrottsevenemang. Denna gång har även nyheter om Brasilien, Tyskland och andra lag getts hög prioritet. Genuint fotbollsintresserade personer följer också hela turneringen med stort intresse och inte bara de matcher som är av intresse för svenskar.

Men visst har nationalismen varit stark även inför detta VM. För hur ska man annars kunna förklara hysterin kring Zlatan Ibrahimovic? Tidningarna har skrivit långa texter om hans leende, en kvällstidning gjorde ett fotomontage med en tänkt bild av hans ännu ofödda barn och att Zlatan varit på nattklubb vid Stureplan blev till en stor nyhet. Själv konstaterade han att han inte kan köpa en korv utan att hela Sverige får veta det.

Det som är tråkigt är att så fort tidningarna skriver om Sveriges motståndare - i gruppspelet Trinidad/Tobago, Paraguay och England - brukar det bara handla om problem och skandaler. När det gäller England har det skrivits massor om unge Wayne Rooneys skada och en hel del om att det engelska spelet inte fungerat. Och när en paraguyansk spelare påståddes ha handlat på ett respektlöst sätt mot en kvinnlig svensk fotograf publicerade dn.se artiklar om händelsen även på spanska och engelska. Vad kan syftet med dessa publiceringar ha varit? Jag antar att svensk press bara vill förstora proportionerna i händelser och förhållanden som är negativa för motståndarlagen - förhoppningen är väl att det ska skaka motståndarna och på så sätt gynna det svenska laget.

En fråga i sammanhanget är också om man kan vänta sig fair play från spelarnas sida när till och med media beter sig som de gör? VM engagerar människor och många har dragit nytta av intresset för att sälja olika saker. Försäljningen av teveapparater och Sverige-tröjor har skjutit i höjden och lagom till VM har det även publicerats böcker med fotbollsanknytning. Till och med justitieminister Thomas Bodström har dragit nytta av det gynnsamma marknadsföringsläget och har tillsammans med kompisen Mats Holm gett ut boken VM-feber - fotboll, vänskap, besatthet. Det är överraskande att en minister haft tid att skriva en bok - i synnerhet valåret 2006.

I kväll spelar Sverige sin första VM-match mot Trinidad/Tobago. Den lilla önationen rankas bara som 47:a i världen så det mesta lutar åt en svensk vinst och att den svenska VM-febern fortsätter att stiga. Men fotboll på denna nivå är till stor del en fråga om tillfälligheter och ett stolpskott eller en tveksam domarinsats i ett känsligt läge kan vara skillnaden mellan succé och fiasko.

Efter den första matchen får Sverige svårare motstånd. Frågan är hur länge den svenska mediaeuforin ska fortsätta.