Fotbollen kan inte stoppa Sydafrikas problem
Två år kvar till VM. Då skakas Sydafrika av uppblossande våld mot immigranter – inklusive atleter och fotbollsspelare. Upploppen har nu väckt nya frågor om landets lämplighet som värdnation.
Eskalerande etniskt våld har under våren brutit ut i Sydafrika. Över sextio personer har omkommit sedan mängder av fattiga sydafrikaner vänt sig mot immigranter från Zimbabwe och Mozambique. Dynamiken är densamma som i många västländer: invandrare får skulden för landets ekonomiska problem och grasserande fattigdom. Enligt Sydafrikanska Institutet för rasrelationer har antalet sydafrikaner som lever på mindre än tio kronor om dagen nästan tredubblats på tio år.
Den sydafrikanska fotbollsligan har fått ett uppsving på senare år, och är hemvist för flera av kontinentens mest välkända klubblag, som Orlando Pirates och Kaizer Chiefs. Stora väst-baserade företag, som Coca-Cola och Vodacom, har gått in med sponsorpengar för att höja statusen på ligan.
Som i Europa är spelartrupperna internationella. Och hotet om våld slår urskillningslöst. Flera spelare i ligan härstammar från Zimbabwe och deras situation blir allt mer ohållbar:
– Vi är hjältar när vi gör mål men fiender på gatorna. Jag är så rädd att jag inte vågar gå ut eller besöka mina vänner. Mina lagkamrater påverkas också. Vi klarar inte av det här. Jag är glad att jag ska flyga till Zimbabwe nu för att spela för mitt landslag, för jag vet inte hur jag ska överleva länge till. Jag kan inte ens gå och handla, sa Gilbert Mushangazike, anfallare i Orlando Pirates och född i Zimbabwe, till idrottssidan Edgeofsports.com.
Han får medhåll av bland andra John Moshueu, en tidigare landslagsspelare som menar att situationen med immigranterna uppkommit på grund av förödande korruption på myndighetsnivå.
Och det är ett faktum att allt mer afrikansk media rapporterar om ökad korruption i Sydafrika inför landets värdskap för herrfotbolls-VM 2010. Motsvarande fyrtioåtta miljarder kronor har satsats för att bygga arenor, förbättra kommunikationerna, och upprätta hotell för turister och deltagare.
Det leder till lukrativa byggnadskontrakt. Men samtidigt bor Sydafrikas fattiga i kåkstäder utan färskvatten eller elektricitet. De saknar möjlighet att få tillgång till byggnadsboomen. Och när lokala politiker lovar, som man gjort i staden Durban, att ”slummen ska vara utrensad till 2010” tror många bedömare att det kommer att ske inte för att förbättra de utsattas situation – utan för att förbättra turneringens image. Eftersom boendekostnaderna stiger men lönerna inte ökar i samma takt kommer en ”utrensning” av slumområdena leda till massförflyttningar, hemlöshet – och större spänningar mellan fattiga sydafrikaner och utlänningar.
Steven Haag, en medarbetare på Sydafrikanska fotbollsförbundet, ifrågasatte i tidningen Daily News agerandet i Durban. Haag menar att den enorma fotbollsarena som uppförs i staden inte kommer att tjäna något syfte efter 2010 – utan endast bli en ökad tyngd för medborgarna. Hans kommentarer bemöttes av stadens borgmästare:
– De som kritiserar stadiumbyggandet är domedagsprofeter. De vägrar att se hela bilden.
