CHIAPAS ”Vi är 350 000 elanvändare i Chiapas som har förklarat oss i civilt motstånd. Majoriteten av oss är ursprungsfolk och småbrukare, och sedan tio år tillbaka betalar vi inte våra elräkningar på grund av att dessa är för höga och vi är för fattiga.”

Det skriver det delstatliga nätverket för civil motstånd Vårt hjärtas röst i ett öppet brev till Mexikos president Felipe Calderón.

Enligt officiell statistik lever en dryg femtedel av Mexikos befolkning, mer än 20 miljoner människor, på mindre än två US-dollar om dagen. I den sydöstra delen av landet, där delstaten Chiapas ligger, är andelen ännu högre än så: hälften av befolkningen lever i fattigdom och 85 procent av hushållen lagar sina dagliga måltider på vedspisar. Samtidigt bistår vattenkraftverken i Chiapas Mexiko med över 50 procent av dess hela elförsörjning. Detta absurda förhållande har gjort att hundratusentals människor i södra Mexiko börjat organisera sig för sin rätt till elektricitet. 

Under lång tid var Mexikos ekonomi förhållandevis hårt kontrollerad av staten. Jordbruket och den inhemska industrin åtnjöt stöd i form av subventioner och importtullar. Sedan den internationella skuldkrisen i början av 1980-talet har landets politiker dock successivt avvecklat statens inflytande över ekonomin enligt nyliberala riktlinjer.

De flesta bedömare är överens om att den mexikanska modellen behövde förändras, men många menar samtidigt att de reformer som genomfördes bara förvärrade situationen. I en kommuniké från zapatisterna skriver rörelsens talesperson Subcomandante Marcos:

”Nyliberalismen inte är en teori för att möta eller förklara krisen. Det är krisen själv i den ekonomiska teorins och doktrinens form.”

I februari 2002 beslutade Mexikos regering i att sluta subventionera hushållens elräkningar. Resultatet blev att räkningarna rusade i höjden. En familj som tidigare bara betalat motsvarande cirka tio kronor i månaden för ett par glödlampor och en radioapparat, tvingades plötsligt betala räkningar på 100 eller upp till 500 kronor i månaden.

Medlemmarna i den revolutionära zapatiströrelsen hade redan tidigare upphört med att betala sina räkningar och i och med prisökningen fick de sällskap av ytterligare hundratusentals betalningsvägrare som bildade nätverket Vårt hjärtas röst. 

Kampen mot elavgifterna för samman Chiapas med en rad andra platser i världen där människor har organiserat sig för sin rätt till grundläggande samhällsservice. Ett känt exempel är det så kallade Vattenkriget i Cochabamba, Bolivia, år 2000. Cochabambas vatten hade sålts till det amerikanska företaget Bechtel som chockhöjde avgifterna. När folk inte hade råd att betala sina räkningar stängdes deras kranar av. Efter omfattande demonstrationer tvingades myndigheterna bryta kontraktet med Bechtel och normalisera avgifterna.

En liknande kamp bedrivs även av Soweto Electricity Crisis Committee i Sydafrika som protesterar mot stegrande elräkningar och återkopplar hushåll som fått sina ledningar klippta av elverket.

Ytligt sett kanske frågan om el- och vattenräkningarna kan te sig självklar; betalar du inte så får du inte heller någon service. Det är så Mexikos myndigheter resonerar när de kapar folks elledningar och det var så Bechtel och de bolivianska myndigheterna resonerade i Cochabamba.

De sociala rörelserna menar dock att istället för att se el- och vattenanvändarna som konsumenter, som i första hand har en skyldighet att betala, måste tillgång till el och vatten ses som en mänsklig rättighet. De stöder sig på flera FN-dokument, inklusive kvinnokonventionen CEDAW som slår fast att staterna ska vidta åtgärder för att tillförsäkra att kvinnor har ”tillfredsställande levnadsförhållanden, särskilt i fråga om bostäder, sanitära anläggningar, elektricitets- och vattenförsörjning.”

Zapatisterna och Vårt hjärtas röst menar att de mexikanska myndigheterna inte har levt upp till sina förpliktelser och att folket därför inte har någon skyldighet att betala.

På frågan hur de gör för att klara sig under de perioder som regeringen stryper deras elförsörjning svarar en av medlemmarna i zapatisternas råd i regionen La Garrucha:

– Våra förfäder levde i tusentals år utan att ha tillgång till el. Vi vet hur man hugger ved och hur man lagar mat över öppen eld. Vi klarar oss utan el så länge vi måste, ända tills regeringen tar sitt förnuft till fånga.