Osen av kvalitets-rock"n"roll har nått oss redan innan de äntrat scenen. Det är fyra tunga musiker som har slagit sina påsar ihop. Jack White från White Stripes och Brandon Benson, ett namn för sig, har i sin tur dragit med sig trummisen Patrick Keeler och basisten Jack Lawrence, båda från The Greenhornes.
Hiten Steady as she comes är utan tvekan det starkaste kortet, den skulle klara av att lysa utan hjälp av bandets stjärnglans. Mycket av resten av reportoaren skulle kunna ha fallit platt och tradigt.
Rock som parfymerats av klyschig Jack Daniels och rökiga innearenor. Detta om det inte vore för huvudrollsinnehavaren Jack White, som tar alla klyschor och gör dem till sina. Minutlånga gitarronanier har aldrig hörts. Oh baby har aldrig sagts. Svartfärgat striphår har aldrig hängt för ansiktet.
Det här är Whites band. I ett större band utan Meg med tre andra rockers är det om möjligt ännu mer av Jack White. För även när Detroitpolaren Brendan Benson sjunger lead och Jack körar, är det Jack som lyfter blicken, höjer vänstra ögonbrynet lite högre och trycker skrevet mycket närmare stativet. Det får den oupplysta placeringen längst bak på de flesta av Raconteurs pressbilder att framstå som ironisk. Eller kanske självgod. För han vet. Berättarna står och faller med Jack White.