Oppositionen har lyckats ena sig för första gången under Chávez presidentskap. Rosales stöds av koalitionen 'Enhet' där bland annat kristdemokrater, socialdemokrater, socialister och centerhögerpartier ingår. Han beskrivs som socialdemokrat och är guvernör i olje- och jordbruksdelstaten Zulia i västra Venezuela. Julio Borges, en av de viktigaste oppositionsledarna, ställer upp som Rosales vicepresidentkandidat. Den regeringskritiske tidningsredaktören Teodoro Petkoff sa att 'det finns ett ljus i tunneln som oppositionen befinner sig i'.
Manuel Rosales skrev under till stöd för den 'övergångsregering' som skulle ta över efter kuppen mot Chávez i april 2002. Rosales försvarar sig med att den falska nyheten om att Chávez hade avsagt sig presidentskapet ännu inte hade dementerats då han skrev under. När Rosales anklagas för att ha stött kuppen påminner han om att Hugo Chávez 1992 själv ledde en statskupp mot den dåvarande presidenten.
Rosales anklagas även av sina politiska motståndare för korruption, subversion och för att försöka göra sin delstat självständig från resten av Venezuela.

En stor del av medelklassen kommer förmodligen att rösta på Rosales. De är trötta på Chávez auktoritära ledarstil och gynnas inte av hans sociala politik. Dessutom skräms de av den höga brottsligheten som regeringen inte har lyckats minska. Men för att vinna valet måste Rosales förmå framför allt arbetslösa och informella arbetare, Chávez väljarbas, att rösta på honom. Många fattiga är knutna till regeringen genom de sociala program, så kallade 'misiones', som Chávez har skapat. Misiones hjälper fattiga venezuelaner att bland annat slutföra grundskole-, gymnasie-, eller praktiska studier för att kunna söka arbete.
När Rosales offentliggjorde sin kandidatur lovade han att behålla regeringens sociala program. Han utlovade även ett ekonomiskt understöd till arbetslösa och hårdare tag mot brottsligheten. Rosales kritiserade Chávez varningar om en möjlig USA-invasion i Venezuela och hans köp av krigsmateriel: 'Vi kommer inte att föra fantasikrig. Vi kommer att byta ut krigsflygplanen mot sjukhus.'

Det är uppenbart att oppositionen har förstått att Venezuela har förändrats under Chávez sju år vid makten. Rosales vill inte förändra Chávez sociala modell utan istället 'förbättra' den. Han riktar attackerna mot Chávez ledarstil och 'slöseri' med de höga oljeintäkterna. Frågan är om venezuelanerna kommer att tro på Rosales löften. Delstatsguvernören tillhör det gamla politiska systemet i Venezuela, som förknippas med korruption, nepotism och ihåliga löften. Dessutom stöds han av USA, den största fienden till den populäre Chávez.
Hugo Chávez behöver ännu inte oroa sig för oppositionskandidaten. Presidenten stöds av över hälften av väljarna enligt opinionsundersökningar. Han kan därför koncentrera sig på sin 'utrikesoffensiv'. Han besökte nyligen bland annat Ryssland, Vietnam och Iran i jakt på internationella allierade och stöd för Venezuela som tillfällig medlem i FN:s säkerhetsråd. Chávez har under de senaste åren befäst sin position som ledare för den regionala integrationen i Sydamerika och mot USA:s närvaro på kontinenten. Det är möjligt att han nu vill söka ledarskapet för en koalition av länder runtom i världen som motsätter sig USA:s inflytande över världspolitiken.