Identitet: morsa
Nu är du gravid. Du är lycklig och vacker. Du sitter i en klorinvit bomullsklänning med ditt långa, utslagna timotejdoftande hår barfota under ett blommande äppelträd och broderar en tavla till barnrummet, medan du sjunger små visor för att barnet i magen ska bli bekant med din röst. Du tänker på ditt barn, på er två, på att ni hör ihop. Det är faktiskt allt du gör, du är alldeles uppfylld av det magiska en graviditet innebär. Du smeker din mage och tänker på att om du bara säger ”Ja!” i stället för ”Aj!” när värkarna sätter in, kan du föda utan smärta och alldeles naturligt, som en urkvinna, som så många kvinnor före dig redan gjort. Det är stort. Nu är du kvinna på riktigt. Men ni är ju tre. Du, barnet och Han som genom sin trollstav skapat detta mirakel. Du älskar honom.
Du har inte acne, bristningar, skumma flytningar, svullna fötter och PMS-skov. Du har inte kåtslag eller lust att gå ut och stuffa med polarna och du skulle aldrig vara otrogen. Du vill inte åka på festival eller fortsätta med kampsporten. Du har inga intressen längre, inga behov, du är ingen. Du är någons. Du får inte psykbryt på Försäkringskassan när de returnerar din föräldrapenningsansökan för fjärde gången och du har ingen arbetsköpare som jävlas. Du vill inte dricka kaffe eller vin, inte äta sill, sushi, goda ostar eller en massa spenat. Du är bara sugen på järntabletter. Du vill boa också, sy små gardiner med gulliga elefanter på och köpa viktiga saker som ett barn och en mamma behöver. Blöjhinkar som vakuumförpackar blöjorna, nappflasketermosar och övervakningskamera till spjälsängen. Men det är också allt du vill.
Åtminstone är det så den framställs, mammarollen. Och det är inte få kvinnor som slår knut på sig själva för att passa in i den. Men var kommer bilden ifrån? Att den upprätthålls och återuppfinns av marknaden är såklart fullt förståeligt. Föräldrar är en tacksam målgrupp. Det gäller att ha de rätta sakerna för att duga. Men den högst inflytelserika gruppen barnmorskor drar flera tunga strån till stacken. I veckan visade en enkät gjord av Sveriges radio att så många som åtta av tio barnmorskor rekommenderar ammande kvinnor att helt avstå från alkohol, trots att Livsmedelsverket med stöd i forskningen slagit fast att 1–2 glas vin 1–2 gånger i veckan inte innebär några medicinska risker för barnet. Alkohol under graviditeten är fortfarande totalförbjudet enligt alla tunga instanser i Sverige, medan de svenska barnmorskornas kollegor i bland annat Storbritannien anser att den maxdos som rekommenderas vid amning också går fint medan man väntar barnet.
Kanske har barnmorskorna rätt. Kanske spökar det hederliga gamla kristna arvet där under ytan, trots den svenska sekulariseringen. I Domarboken 13:7 uppenbarade sig en ängel för Manoas hustru och sade: ”Se, du skall bliva havande och föda en son; drick nu icke vin eller starka drycker och ät icke något orent”.
Eller kanske betraktar vi bara en nutida mekanism för kontroll och undertryckande av kvinnors fria vilja och fria val. Eller kanske ska vi bara strunta i att skaffa barn och fortsätta leva i stället.
