Trots misären är Kiffe Kiffe imorgon ingen nattsvart berättelse, även om den börjar dystert. Dorias far har rest tillbaka till Marocko och gift om sig eftersom modern inte lyckats föda någon son till honom. Nu sliter Dorias mor på ett underbetalt städjobb och de får regelbundna besök från socialen.

Kläder handlar de på loppmarknaden, något som Dorias skolkamrater inte låter henne glömma. Det går inget vidare för henne i skolan och hon har inga speciella mål i livet. Jag tycker om att Doria är så alldaglig - annars brukar berättelser om fattiga flickor ofta handla om att de är exceptionellt begåvade eller vackra och en dag får sin revansch.
Boken är skriven i jagform och tonen är dråplig och rolig fastän smärtan och förnedringen hela tiden ligger och lurar. Många förväntade inslag finns i de korta kapitlen: den inlåsta muslimska dottern som rymmer, kvartershandlaren som ger kredit och har varor som har passerat bäst före-datum, och grannens son som åker i fängelse. Där finns också en uppbygglig berättelse om den före detta langaren som rycker upp sig, skaffar jobb och blir kär.

Även Dorias mor utvecklas under historiens gång. Kvinnan från socialen hjälper henne att sluta sitt städjobb och börja läsa franska. Allt blir inte bra i slutet, men våra hjältar har fått hoppet tillbaka. Det står i författarpresentationen att Faïza Guène skriver filmmanus, och Kiffe Kiffe imorgon känns väldigt mycket som en feelgood-film. Historien är upplyftande utan att samhällskritiken kan avfärdas. Det är en gullig liten bok, inte direkt nyskapande men väl värd de få timmar det tar att läsa ut den.