Det är dags igen och även jag ligger vaken om nätterna och lyssnar till ljudet av kalhyggesmaskinerna. Under en natt skövlar de enorma områden till total oigenkännlighet, skapar kalhyggen som står där som monument över storskaligheten och rovdriften.

I dag är fler än 1 800 arter i den svenska skogen rödlistade. Nästan samtliga på grund av skogsbruket. Även oersättlig gammelskog avverkas. Det görs nu och det går aldrig att ångra. Endast 1,5 procent av skogen (nedanför fjällnära skog) är skyddad i Sverige. Det är ekosystemets detaljer och perfektion som utgör skogen. Rader av planterade granar uppskrämda i väntan på nästa storm är någonting annat.

Kalhyggesbruket är en katastrof för den biologiska mångfalden. Alternativet är ett kontinuerligt skogsbruk, där träden i skogen har olika åldrar och gallras när de är färdigväxta. Även ett kontinuerligt skogsbruk kan ske storskaligt och gallringen kan göras med maskiner. Detta skogsbruk anses dessutom av många sakkunniga vara mer ekonomiskt lönsamt. Kalhyggesbruket fortlever av gammal vana och vanans makt är stor. Kalhyggesbruket gör det också svårt att bedriva småskaligt skogsbruk, eftersom hyggenas funktion som vindfång gör att även skog som brukas utan kalhyggen blåser ner.

Skogsbruket i Sverige regleras genom lagar med hårda regler som gäller avverkning och återplantering för att garantera ett effektivt skogsbruk. Hänsyn till naturvärden och andra ickeekonomiska värden regleras i föreskrifter som inte har samma styrka. Hänsyn ska visserligen tas till naturvårdens intressen vid all skogsskötsel. Känsliga och extra värdefulla skogsområden ska sparas, rödlistade arter ska skyddas och så vidare. Men för alla dessa föreskrifter om hänsyn, som visserligen är bra, finns begränsningen att de inte får innebära att markanvändningen för någon skogsägare ”avsevärt försvåras”. Om hänsyn inte kan tas fullt ut ska skador på det som egentligen ska skyddas, istället begränsas. Detta innebär att i praktiken förstörs våtmarker, områden med rödlistade arter, vattendrag och lövskog hela tiden. Det är ekonomin som väger tyngst i den svenska skogsvårdslagen.

Nu vill skogsbolagen, skogsindustrierna och regeringen intensifiera skogsbruket i Sverige ytterligare. Med miljön som argument vill skogsbolagen öka sin produktion (och vinst) med metoder som ökar hoten mot den biologiska mångfalden och klimatet. Man vill ta av klimatpengar och satsa dem på skogsskövling.

Skogsekosystemets förmåga att binda och lagra koldioxid varierar över tiden och är beroende av bland annat skogstyp. Kalhyggen avger koldioxid och bidrar till växthuseffekten. Det tar omkring 30 år tills den nya, växande skogen börjar binda mer koldioxid än vad som avges.

Rovdriftens tid är ännu inte förbi. Låt oss se till att den blir kortvarig.

Citatet i början är hämtat ur Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet.

Emma har fått nog av skogskövling.