Salon au Revoir handlar om Lise som när en gammal mobbare stiger över tröskeln till salongen och ber om en ”brazilian wax” ser sin chans att hämnas gamla oförrätter.

Hur fick du idén till filmen?

– Jag fick idén efter att ha sett Sweeney Todd av Tim Burton, en film om en hämndlysten man som arbetar som frisör i 1800-talets London. Den enkla dramaturgin inspirerade, liksom den syrade twist Burton valt genom att presentera historien som en musikal.

– Dagen efter började jag skriva en historia om en kvinna i en skönhetssalong i dagens Köpenhamn och såg plötsligt hur karaktärerna trädde fram. Ett par dagar senare var manuset klart. Idéen var primärt att beskriva det faktum att vi på något sätt alltid upplever situationer individuellt. När vi tänker tillbaka minns vi därför historien på olika sätt.

Hur länge har du sysslat med film?

– Jag har varit intresserad av film sen gymnasietiden, men då mest konstfilm. Jag började jobba med film för tre år sedan efter att jag flyttat till Köpenhamn.

– Min utbildning inom film har mest varit att jag sett så mycket film, att jag jobbat som volontär på filmfestivaler och att jag ser en två filmer om dagen

Hur känns det att vara med på festivalen?

– Oj, det känns grymt kul! Jag har ju hittills bara visat den i Köpenhamn där jag bor. Men att få chansen att visa den i Göteborg för svenska vänner och familj känns fett!

– Jag hoppas självklart också att filmen ska komma med på lite fler festivaler efter den här.

Vad är bra med kortfilmsformatet?

– Ja, det är väl att man som regissör ges chans att överblicka hela produktionen. Men det är ju otroligt svårt att fläta ihop en historia på tretton minuter med start, mitt och slut. När man i långfilmsformat får kanske tio minuter till att presentera platsen eller huvudkaraktären.

– Men jag tycker det är bra, kortfilm inspirerar till att vara mer precis och samtidigt får man ju lov att experimentera. Det är ju trots allt inte så mycket som står på spel pengamässigt.

Vad kommer vi att se från dig framöver?

– Just nu gör jag research och utvecklar en dokumentärfilmsidé med arbetstiteln Sight specific – ett akustiskt fältintermezzo – som tar utgångspunkt i en ung blind kvinnas uppfattning av världen och av kärleken. Jag har också sökt några filmskolor och det är ju ett freudianskt projekt. De ställer så många idiotiska frågor i ansökningsmaterialet, man ska verkligen ner å pilla i navelluddet.

Vad får man inte missa under festivalen?

– Jag ska se Heidi Maria Faisst film Velsignelsen. Milk, av Gus van sant, är också en viktig film som man bör se. Jag tänker också se så mycket dokumentärfilm som möjligt.