Karaokekungen är från början en novell som finns i Petra Revenues debutbok – en novellsamling med samma namn. Men historien började faktiskt som en långfilmsidé.

– En kompis tyckte jag skulle skriva en film om någon som misslyckas och istället blir karaokekung. Jag var inte så inne på att skriva filmmanus då, men jag gjorde en synopsis som jag senare bearbetade till en novell.

Manusskrivande i sig har hon lång erfarenhet av. Under hela Teater Trixters existens har hon varit gruppens flitigaste dramatiker och regissör. Hon har även skrivit pjäser för Göteborgs Stadsteater och Folkteatern. För några år sedan stod hon även för manuset till dramasatsningen Stora Teatern på SVT och hon har skrivit två Wallanderfilmer. Med Karaokekungen kände hon att det var dags för att regissera sin första egna film.

– Jag har verkligen gett mig ut på okänd mark, säger hon. Men jag har använt mycket av teaterns element i arbetet med filmen. Jag tror jag experimenterar med bild och text på ett teatralt sätt.

Hon beskriver filmen som naiv och sagoaktig, nästan som en tecknad serie.

– Instruktionen till Kjell Wilhelmsen, som spelar huvudrollen som Pirko, var att han skulle vara som en sexåring. Han är barnslig och naiv och fattar inte vad som händer.

Historien kretsar kring Pirko och hans upptäcktsresa till sitt förflutna. Pirko är en extremt ensam person utan ett eget jag. Han är ingenting förrän omgivningen upptäcker att han är bra på att imitera Elvis. Då blir han, genom andra, någon.

– Han blir det folk vill se i honom, säger Petra Revenue. Folk vill att han ska sjunga Elvis och när han gör det förvandlas han till Elvis. Han vill egentligen ingenting, hans enda drivkraft är att han vill bli omtyckt.

Detta är något som finns hos de flesta människor och Petra Revenue har baserat mycket av honom på sig själv. Men i Karaokekungen drivs temat till sin spets.

– Alla människor känner sig väl ensamma men Pirko är ju ett extremfall. Han finns nästan inte, han är som en tom kartong.

De som är vana vid Petra Revenues dramer kommer att känna igen mycket i Karaokekungen.

– Jag har alltid sagt att jag skriver om människor vars inre rasar. Deras inre upplevelser stämmer inte överens med de yttre förutsättningarna. Jag skriver aldrig om överlyckliga människor. Fast ibland är de maniska, tillägger hon med ett litet skratt.

Hon menar att Petra Revenues värld är en speciell värld. Och det har varit särskilt viktigt att få arbeta med människor som känner till hennes värld. Många av skådespelarna i Karaokekungen är sådana hon har arbetat med på Teater Trixter och därför känner väl.

– Jag jobbar med dem jag jobbar med för att de kan min värld. Sen finns det några som jag inte har arbetat med innan men som ändå passar ypperligt. Det var en bra mix av nytt och gammalt, kan man säga.

Ett arbetssätt hon har tagit med sig från teatern är den kollektiva tanken runt ett projekt och hon tycker att samarbetet har fungerat fint med alla involverade. I teamet var det bara scenografen Lena Selander hon kände sedan tidigare och hon tycker att hon har haft tur med att ha fått bra medarbetare.

Den positiva erfarenheten av arbetet med filmen har gett mersmak. Hennes roman Äkta fransk gulmetall kan komma att bli aktuell för filmatisering i framtiden, men nästa projekt är en pjäsbearbetning för Teater Trixter. Annars är inte framtidsplanerna helt klara. Att välja mellan film, tv, teater eller romanskrivande är omöjligt. Helst vill hon göra allt och just nu lockar tv väldigt mycket.

– Jag hoppas på att få ett uppdrag där snart igen, jag tycker att tv är väldigt spännande. Man får möjlighet att jobba över en lång tid och verkligen utveckla karaktärerna. När man håller på med film tar alla för givet att man vill fortsätta med film. Men för mig är inte film det ultimata mediet. Jag vill mixa allt!

Men nästa punkt i programmet är premiärvisningen av Karaokekungen på filmfestivalen. Att premiären sker på hemmaplan är inte ett dugg nervöst, säger hon, tvärtom ser hon fram emot det.

– Just nu vill jag bara att filmen ska visas!