Det värker av skuld.
I turistkvarteren lever många på den västerländska skammen. Går jag längs Sudderstreet hänger sig tiggarna i mina armar.
'Rupie, rupie!' skriker en liten pojke.
'Hello sister, hello' ber en kvinna.
Ett rykte säger att tiggerskorna hyr barn för att tjäna mer. Barnen de bär på höften är ofta handikappade eller skadade. En lemlästad kroppsdel trycks upp i mitt ansikte.
'Please sister!', kräver hon.
Jag flyr till Janilla Nerho road. Försäljarna kastar sig över mig.
'What do you want madam?'
'Hello madam!'
De nästan slänger sina solglasögon, armband, leksaker och kläder över mig.

Här kan jag köpa vad jag vill. Det kostar så lite att det inte märks. Här kan jag anställa en tjänare på heltid.
Jag vill inte ha.
Men de behöver verkligen pengarna och det hjälper inte att jag vägrar åka rickshaw eller shoppa hysteriskt. Jag börjar hata mina pengar och min vita hud, jag vill bli av med skulden. Fegt längtar jag hem till Sverige där jag kan hata överheten i stället för att vara den.
Rika indier har myntat begreppet 'välgörenhetsturism'. De menar att huvudsyftet med volontärarbete är att bota de rikas ångest.

Kanske har de rätt. Hur hjälper det ett land som glider längre och längre ifrån västvärldens rusande utveckling? Vad hjälper det Indien att en holländska matar sjuka barn när landet är genomborrat av
korruption? Pepsi köper upp och privatiserar dricksvattnet, WTO dumpar grödor till underpriser och bönder tar livet av sig.
Visst finns det siffror på att medelklassen ökar. Siffror som innebär hundratusentals människor. Men procentuellt går det hjärtskärande långsamt.
Två tredjedelar lever fortfarande på ett mål om dagen. Indiens omtalade växande ekonomi göder bara den rika eliten.
Eliten som stänger in sig i en västerländsk dröm.

För att klara av att leva på de fattiga stänger de av. Stänger in sig
i nedkylda, ljudisolerade hus och bilar. Precis som vi stänger in oss
i Sverige. Lås dörren så vi slipper se.
'Ja de är fattiga, men vilket lyckligt och vänligt folk', skyddar vi oss tafatt.
Så klart de är vänliga. Vi har makten och pengarna. De fattiga
i Indien blir noga lärda ödmjukhet. Har man pengar är man värd mer, man förtjänar att ha det bättre.
Jag hittar ingen bot för skulden.