Den 6 november 1985 ockuperade gerillarörelsen M-19 justitiepalatset i Colombias huvudstad Bogotá. Gerillan ville pressa regeringen för att få fart på den fredsprocess som tidigare hade förhandlats fram. 1980 hade M-19 ockuperat en utländsk ambassad under två månader och sedan förhandlat sig ur situationen. Men denna gång skedde ingen förhandling utan armén återtog byggnaden med våld. Resultatet blev ett hundratal dödsoffer, bland annat elva av Högsta domstolens domare, och elva 'försvunna'.
Ingen har någonsin dömts för händelserna i justitiepalatset, varken i civila eller militära domstolar. Den dåvarande presidenten Belisario Betancur friades av parlamentet från allt ansvar för tragedin. Enligt uppgifter ignorerade arméledningen presidenten och beslöt själv att storma byggnaden. Samtliga 35 gerillakrigare som deltog i ockupationen dog i strider med armén. Ledningen för M-19 kunde möjligen ha dömts för att ha planerat ockupationen, men när gerillan lade ner vapnen år 1990 fick dess medlemmar amnesti för de brott som hade begåtts under den väpnade kampen.
Efter en lång förundersökning har Colombias åklagarmyndighet åter börjat förhöra de militärer som ledde stormningen av justitiepalatset. Man vill framför allt veta vad som hände med de elva personer som försvann.
De 'försvunna' arbetade nästan alla i justitiepalatsets kafeteria. Flera av dem kan ses lämna byggnaden levande på de tv-bilder som togs under stormningen. De fördes av soldater till 'la casa del florero', ett historiskt hus som armén använde som samordningscentral under operationen.

Familjemedlemmar till de försvunna har förgäves försökt ta reda på vad som hände med deras anhöriga. Förmodligen trodde armén att de anställda i cafeterian tillhörde gerillan. Enligt vissa källor torterades de för att erkänna sina 'brott' och mördades sedan. För några år sedan hittades en massgrav på en kyrkogård i södra Bogotá. DNA-analyser visade att en av kropparna tillhörde en av de försvunna från justitiepalatset.
I nya förhör har militärerna som ansvarade för stormningen uppgivit att de bara lydde order uppifrån. Enligt den colombianska veckotidningen Cambio försöker militärerna skylla försvinnandena på översten Sánchez Rubiano. Han var chef för militärens underrättelsetjänst och ansvarig för att ta emot de personer som räddades ur justitiepalatset.
Militärerna hävdar även att de eventuella brott som begicks under stormningen nu skulle ha preskriberats. Men enligt åklagarmyndigheten preskriberas inte kidnappningar/försvinnanden förrän offret har hittats. Det är ett sätt att tvinga militärerna att avslöja var kropparna har begravts för att slippa fängelse.
Tragedin i justitiepalatset är fortfarande ett öppet sår i Colombia. Åsikterna om vem som bär skulden går dock isär. Vänstern skyller på armén för att den vägrade att förhandla medan högern lägger hela skulden på gerillan. Om militärerna döms för försvinnandena skulle offrens anhöriga och vänsterkrafter se fallet som avslutat. Men högern irriterar sig fortfarande på att ledarna för M-19 går fria och kan verka politiskt, som den före detta presidentkandidaten Antonio Navarro Wolf.