Här på stranden har jag mött barn som erbjuder turister sexuella tjänster mot pengar. Ganska ofta ser jag barn ute alldeles för sent och med tveksamt sällskap.

Mohammad Dem arbetar som försäljare i orten Fajarra vid de turisttäta stränderna som sträcker sig längs Gambias vackra kustband. Han har just avslutat dagens pass på badstranden och packat ihop sitt stånd. Han berättar att han gör sitt bästa för att hjälpa till om han ser barn som verkar vara utsatta.

– De små killarna som är inblandade i övergreppen är fattiga och otrygga. Det kanske börjar med att de säljer frukt eller vattenflaskor på stränderna och så träffar de fel personer. Det kan vara en man som antingen vill begå ett övergrepp eller agera som hallick åt barnen, säger han.

Medan Mohammad Dem berättar om situationen går han fram till tre pojkar i tioårsåldern som leker nakna runt vattenbrynet. Han säger åt dem att de borde ta på sig kalsongerna, att de inte är hemma utan ute bland främlingar. Pojkarna ser förvånade ut men gör som han säger och fortsätter sedan leka lika glatt i solnedgången bland de promenerande turisterna.

– Det pågår otäcka saker här bakom den fina fasaden, konstaterar Mohammad Dem.

Som en liten engelsktalande oas i Västafrika är Gambia berömt för sin solgaranti och turistvänliga atmosfär. Men turismen har inte bara inneburit en välståndsökning. Landet har under flera årtionden haft en omfattande sexturism. År 2003 släpptes en rapport av FN:s barnfond Unicef som beskrev den dystra situationen över förekomsten av att turister från Europa och Nordamerika även förgriper sig på gambiska barn. Handeln är som mest utbredd där turisterna är som flest, i de välutvecklade hotellområdena vid kusten. Barnen som utnyttjas är fattiga och ofta hemlösa.

En ung kille på stranden som frågar om man vill ha sällskap på hotellet, en taxichaufför om natten som undrar om man vill åka någonstans där det finns trevliga barn. Under någon veckas vistelse i Gambias turistområden kan den besökare som har otur bli varse om att problemet med barn som utsätts för sexuella övergrepp av turister verkligen existerar. Men för det mesta sker barnsexturismen så undanskymt att få resenärer märker av den.

De låga vita husen är omgivna av röd jord och välklippta gröna buskar. Två små barn springer omkring med en ny fotboll i det nybyggda området Brusubi, något av det närmaste man kan komma en trygg förort i Gambia. När barnen ser de utländska besökarna springer de fram och vill skaka hand. Det är svårt att förstå att det var här den norske turisten som står inför rätta för att ha förgripit sig på en ung flicka hyrde sig ett hus.

– Vi smög hit under natten när han inte var hemma. Vi gjorde husrannsakan tillsammans med några poliser. Utan oss hade de inte hittat bilderna.

Det säger Njondu Drami, chef för Child protection alliance, CPA, en organisation som arbetar förebyggande för att hindra övergrepp mot barn i Gambia. Efter ett tips från allmänheten kunde organisationen i augusti hjälpa polisen att gripa en norsk turist som under hösten och vintern har stått inför rätta för att ha våldtagit en ung flicka samt för innehav av barnpornografiska bilder. Mannen är släppt genom borgen och avvaktar nu domslut.

Men Njondu Drami menar att det är sällan övergreppen sker i dessa finare områden. Det är vanligare att förövare och offer träffas i närheten av turistindustrin, vid strandrestaurangerna och hotellen.

– Där är barnen mer utsatta och märker tydligare än exempelvis barn i tjänstemannafamiljer att det finns pengar att tjäna på att följa med till hotellrum, säger han.

– De kanske börjar med att sälja souvenirer på stranden och så märker de att det finns en efterfrågan av helt andra tjänster.

CPA har i samarbete med internationella motparter, som Unicef och den ideella organisationen Ecpat, konstaterat att Gambia är drabbat av en barnsexturism som är utbredd och samtidigt svåråtkomlig. Landet har tydliga lagar men rättsväsendet har svårt att upptäcka och gripa de utländska förövarna. Många menar att de lokala poliserna låter sig mutas för att titta åt ett annat håll.

– Ibland så lär förövaren känna barnet för att han ger dess familj gåvor, kanske finansierar skolgången. När mannen sedan har skapat ett förtroende så utnyttjar han beroendeställningen, säger Njondu Drami.

Den åtalade norske turisten kom i kontakt med sitt offer just för att hon hade arbetat som hemhjälp i lägenheten han hyrde. Men att på förhand övervaka hur barnen kommer i kontakt med förövarna är en svår uppgift.

– Framför allt är situationen otillräckligt undersökt, så vi har stora mörkertal och vet i dag inte om utvecklingen går åt rätt håll.

Njondu Drami berättar att organisationen utbildar journalister och lärare om etiska problem när man talar om övergrepp på barn. Man försöker också nå ut i skolor för att informera barnen om problemet. Ett stort projekt har genomförts tillsammans med myndigheter och turistnäringen, där man har arbetat fram riktlinjer för hur barnsexturismen ska hindras. Man har utbildat poliser och väktare som tidigare varit oförstående för problemet. Hotellen har lovat att de ska informera sina gäster.

– Just information tror jag är viktigt för turisterna, så att de vet vad som försiggår och vad de ska göra om de ser något misstänkt under sin semester, säger han.

Vissa tecken finns på att det sker ett informationsarbete om problemet. På de större hotellen i de turisttäta områdena möts resenären ibland av en affisch som upplyser om att det på global nivå förekommer övergrepp mot barn. Ofta är dock dessa affischer placerade undanskymt, ibland finns ingen information alls. Informationen är också allmänt formulerad och tar sällan upp vart turister kan vända sig lokalt om de ser misstänkta pedofiler.

Doudou Ceesay arbetar som portier vid Hotel Cape Point i Gambias mest turisttäta område. Han förklarar att han har utbildats i att hindra turister som försöker ta med mörkhyade barn in på hotellet. Samtidigt, menar han, är det svårt att misstänkliggöra dessa män som ju lika väl kan vara på solsemester med sina adopterade barn. Det är inte alltid han vill besvära besökarna.

– Om jag ser ett gambiskt barn som leds in i hotellet frågar jag oftast hur det egentligen ligger till. Vid ett tillfälle så gick en man jag frågat därifrån med raska steg. Jag vet inte säkert, men jag tror att det var för att han blev ertappad med dåliga avsikter.

En av de poliser som patrullerar turistområdena längs kusten, sergeant Modou Colley, berättar att han försöker prata med barn som han ser ute om nätterna.

– Ibland ser jag unga killar som verkar vara ute väl sent och i fel kvarter, då får jag säga åt dem på skarpen. Det är ju för deras egen skull, förklarar han.

Ett problem är enligt Modou Colley att handeln med barn blir allt mer ljusskygg.

– Jag tror det börjar bli vanligare med organiserade mellanhänder, hallickar som för turisterna till undanskymda platser där barnen befinner sig.

Njondu Drami vid CPA menar att det pågående fallet med den åtalade norske turisten vittnar om att en framtida utmaning blir att kunna övervaka övergreppen. Som den norske mannen söker sig fler pedofiler till hyrlägenheter i områden med mindre utländska turister och sämre insyn. Njondu Drami menar också att ingen har följt upp den gemensamma satsningen, om turisterna faktiskt nås av informationen. Han hoppas att man snart ska kunna se någon skillnad i Gambia.

– Det måste bli svårare för pedofilerna att resa till fattiga länder och utnyttja barn.