Själv sällar sig författaren till en form av feminism som på sistone varit på frammarsch i Sverige, inte minst genom Petra Östergrens skrifter. En feminism som betonar en individualiserad och liberal syn på prostitution och där de som förfäktar lagstiftning och reglering utmålas som moralister och puritaner.

Avhandlingens syfte är att ställa tysk och svensk prostitutionspolitik mot varandra. I de respektive länderna har nämligen en i det närmaste diametralt motsatt politik utarbetats. Dodillet söker förklaringar till hur detta har gått till och grundar sina resultat på politiskt styrelseskick, religionens inflytande och välfärdstraditioner. Bland annat förklaras olikheterna utifrån tyskarnas misstänksamhet mot statlig intervention i utarbetandet av normer. Dodillets förklaringsmodell kännetecknas av ett gediget hantverk, men leder inte till någon direkt klarhet i händelsekedjorna. Alla de perspektiv som Dodillet lyfter bidrar snarare till förvirring och utmattning – något som kanske till viss del förklarar varför debatten är så snårig och invecklad.

Svenska statens hållning till prostitution förklaras i mångt och mycket med att de svenska radikalfeministerna utövat ett så stort inflytande på landets beslutsfattare. Vad man då undrar är varför dessa radikala grupper tilläts få så stort inflytande. Man kan ju lätt räkna upp otaliga radikala vänstergrupper som inte fått gehör för sina krav. Hur kommer det sig att makthavarna, över alla parti- och blockgränser, valde att köpa just radikalfeministernas analys? Det får vi inga svar på.

I avhandlingens avslutande kapitel presenterar Dodillet egna tankar och förslag på en ny prostitutionspolitik. Påfallande ofta återkommer hon till att sexköp nödvändigtvis inte behöver inkräkta på ”intimsfären” och påtalar även vikten av att respektera varje individs sexuella bestämmanderätt. ”Betalt sex mellan införstådda vuxna”, som Dodillet skriver. Men är en vuxen per automatik en människa som som gör rationella val, som står fri från rådande diskurser? Föregås inte alla våra – de i Dodillets begreppsvärld aktivt handlande subjekten –handlingar av de föreställningar som finns om vad det innebär att vara man och kvinna? Står vi verkligen fria från förväntningar och sociala strukturer?

Den tyska prostitutionspolitiken verkar föreställa sig att manligt begär är något som ständigt måste stillas. Jag undrar om inte en sådan diskurs konstruerar en rakt igenom traditionell bild av vad det innebär att vara man (eller kvinna), samt av vilka begär de hyser. Den motsatta föreställningen förs så vitt jag vet aldrig fram. Jag har då aldrig hört talas om krav på att äldre damer på ålderdomshem borde ha rätt till en man som då och då kommer och ligger med dem, för att få deras sexuella lust stillad.

Dodillet sätter trots alla frågetecken fingret på en debatt som är värd att föras. För även om både svensk och tysk lagstiftning i längden syftar till att avveckla prostitution, vilket Dodillet menar, så lever vi i en verklighet där sexhandeln är allestädes närvarande – laglig eller ej.