Jag kommer springande i solskenet med väskan i ena handen och kameran i den andra, och jag är väldigt kissn2dig. Där sitter han utanf2r kaféet där vi ska ses, i en blommig lila klänning och med enorma rymdglas2gon.
Jag springer in på kaféet, känner mig slarvig, känner hur magen krånglar, blir nerv2s, k2per fika, springer in på toaletten, springer ut igen, och det enda Thomas di Leva har att säga när jag äntligen har satt mig ner är ”Det är lugnt, det g2r ingenting”.
Innan intervjun är 2ver har han lärt mig grunderna i meditation och sagt åt mig att bara andas, tre minuter om dagen.

Den nya skivan släpptes precis i valtider. Finns det någon koppling?
– Skivan handlar om våra vägval i livet. Beslut. Inte bara om sånt som r2r f2rhållanden och kärlek, men... Som när man är i en affär och vill k2pa Krav-bananer men inte har råd, fastän hjärtat vill ha Krav-bananer.

Vilken är den viktigaste valfrågan?
– Demokratin, säger di Leva efter en lång tankepaus.

Din nya singel heter Ingen kan k2pa livet. Tror du att det finns människor som tror att de kan det?
– Ja. Omedvetet. Inte bara så att man k2per märkeskläder och tror att man är en viss image eller en viss stil med vissa åsikter som är politiskt korrekta att ha. Jag tror att vi flyr, mer än hittar oss själva.
Och hur hittar man sig själv?
– Genom att sätta sig ner och andas fem minuter varje morgon. Bara fokusera på andningen, inte på alla tankar.

Mer yoga åt folket?
– Ja, meditation. Det borde inf2ras i skolorna!
Thomas di Leva ler så att kajalen kring 2gonen g2r små s2ta veck. Han verkar mycket sympatisk, men jag är ändå lite skeptisk. Kan man verkligen vara så genomgod och lugn? Jag funderar på om det kan vara så att han mest är en image. Jag kikar ner på fikabordet. Bredvid glaset med färskpressad apelsinjuice ligger hans stora solglas2gon... Aha! Det står Gucci på dem. Jag har tänkt ett bra tag 2ver min stora fråga och jag klurar ytterligare några sekunder innan jag går till attack.

Jag funderar 2ver det här att du har skrivit kontrakt med Bonniers... Och dina Gucci-glas2gon och allt. Hur går det ihop?
– De är fejk! Haha! Det är sånt som man k2per på marknaden på semestern, de skriver så gärna de här namnen stort på då.

Men Bonniers då?
– Mitt bolag Spaceflower skrev kontrakt med dem. Vi beh2vde ett distributionsbolag. Det finns inte så många kanaler och jag ville ändå ha något svenskt. Sverige är ett litet land och media är som en ankdamm. Det finns inte så många vägval om man vill kunna nå ut och slippa vara ett storstadsfenomen.
– Jag ser fram emot att se hur internet utvecklas – därigenom kanske man kan nå ut till alla små buskar landet runt. Jag söker någon slags masskommunikation. Vi får väl se hur länge skivbolagen kommer att fungera, just nu går de ju på knäna. De måste nog byta förhållningssätt om de ska finnas kvar.

Hur tycker du att skivbolagen borde fungera?
– De borde vara mer som vattenverket, konstaterar di Leva och plirar lurigt. De kan vara en bra kran att få ut sitt material genom. De borde fokusera mindre på att ändra på artister och besluta som ett feodalväsende. Det är viktigt med mångfald när det gäller framtidens musik.

Vilken musik lyssnar du på?
– Jag lyssnar nog mest på tystnaden. Det är det skönaste som finns, att få sitta ner vid en sjö och bara lyssna på vinden. Här i Stockholm är det ju så nära till naturen. Det viktiga är att folk hör sig själva. Jag tror att det kan vara mer talande med tystnad än med tal. Det är då vi sätts på prov.

Vad skiljer din nya skiva från dina tidigare album?
– Mina skivor brukar ju alltid vara väldigt nära, men den här är ännu mer direkt. Jag har satsat mer på känslan och texterna, soundet har fått ta mindre plats. Jag tycker att det är avskalat för att vara mig. Det kunde kanske ha varit mer. Kanske helt tyst, säger han och skrattar.

Vad gör du om dagarna?
– Skivan tar mycket tid. Nu har jag suttit i intervjuer i tre dar i sträck. Man blir helt galen till slut.

Vilken fråga har du fått flest gånger?
– Vad man ska rösta på.
Thomas di Leva har blivit känd som en långhårig kille med smink och klänning. På senaste skivomslaget står han i en sjö, bär vit klänning med en regnbågshalva på, och där den landar i sjön möter den sin andra hälft och en hel regnbåge sluter sig.

Hur tänker du kring manlighet?
– Jag tänker inte så mycket på det. Jag är först och främst människa.

Är det likadant med sexualiteten?
– Ja. Det är viktigt med valfrihet och öppenhet. Man får välja själv. Jag tycker det är så synd med alla etiketter, att man ska vara homosexuell eller bisexuell eller heterosexuell.

Följdfrågan jag tänkte ställa var: Är du bi?
– Jag är alla och ingen, säger han och ler stort. Jag har bara varit med tjejer i mitt liv, men varför ska man utesluta någonting? Jag vill få bort alla etiketter, först och främst vill jag att vi ska vara fria själar. Kampen handlar inte om vem man är med i sitt sovrum utan om att få tillräckligt mycket luft för att kunna befria sig själv.

Jag såg en artikel i QX där de listade kändisar som man hade trott var bögar men som visat sig vara hetero. Du var med på listan. Det stod något i stil med att du borde vara fjolla men du gick och gifte dig så då var du hetero.
– Men QX är väl lite en sån tidning också. De vill att man ska vara någonting. Varför måste jag vara någonting? Räcker det inte med att jag bara är?