Jag kommer alltid att göra det jag känner i mitt hjärta, säger Sarah Assbring, med artistnamnet El Perro del Mar.

Hon kommer lätt stressad in genom dörren på kaféet i Haga. Det är förståligt för hon har förstås en hel del att stå i, med allt som är på gång.

På den nya skivan har hon tagit hjälp av Rasmus Hägg från gruppen Studio. Han spelar flera instrument och har hjälpt till med produktionen.

– Det innebär alltid ett risktagande att samarbeta, men vi synkade perfekt från början. Det var bra för honom också, på ett utvecklande sätt, säger Sarah Assbring.

Love is not pop skulle egentligen bli en EP. Slutresultatet blev sedan längre än vad det var tänkt från början.

– Jag ville göra en kompakt, kort skiva. Det är love songs med ett svart tema. Om olycklig kärlek och omöjlig kärlek, säger Sarah Assbring.

Hon ser varje skiva som en enhet. Ett tankesätt som blir allt mindre vanligt i dessa mp3-tider.

– Det är ointressant att anpassa sig till en marknadsmodell. Ska du säga till en konstnär att det är passé att måla tavlor? Jag arbetar efter en känsla och en vision.

Även valet av skivbolag är av stor betydelse. Det måste finnas en bra dialog mellan artist och bolag, tycker Sarah Assbring.

– Att känna att man kämpar tillsammans är viktigare än att få stora resurser. Ligger du på ett indiebolag har du små medel att röra dig med. Då är det viktigt att få det stödet och den peppen man behöver.

Det är förstås svårt att inte nämna fildelningsfrågan i det här sammanhanget. Sarah Assbring säger att det är en politisk fråga som kommer att lösa sig tids nog, men också att det är en fråga som det går att vända och vrida på.

– Jag är ju själv musikkonsument och jag vill att musiken ska vara fri. Samtidigt är musiken mitt jobb och det jag försörjer mig på. Jag blir lite sur när jag får höra att jag ska vara glad att folk vill lyssna på min musik. Men jag tror att det kommer att leda till konsensus där alla parter blir nöjda, säger hon.

Sarah Assbring säger att artisterna nu tvingas uppträda på konserter oavsett de vill det eller inte. Kunde hon själv försörja sig på annat sätt, hade hon kanske inte uppträtt lika ofta.

– Jag skulle kanske välja mer. Och bli lite mer sparsmakad. Men det har jag i och för sig alltid varit, säger hon.

Oavsett om det nu är för pengarna eller för konsten så gör El Perro del Mar snart två konserter i Göteborgstrakten. Närmast på fredag i Kållered, och sen veckan efter en spelning i Stadsteaterns foajé.

I en intervju i Sydsvenskan från i somras beskrev Sarah Assbring hemstaden Göteborg i mindre smickrande ordalag: ”Göteborg är en sjukt tråkig och oinspirerande stad”.

– Då var jag i ett annat state of mind. Men jag håller lite med om det. När jag reser och är ute och spelar tar jag in idéer. Sedan landar jag här och får ner idéerna. I Göteborg går det inte att hämta inspiration. Jag skulle bli tokig av att ha hela min tid här. Men det var lite hårt sagt, säger Sarah Assbring.