Moderskärlek
Var: Turteatern, Kärrtorp
När: Vecka 39–41, tors–lör kl 19.00,
samt 19/10 kl 19.00
Av: August Strindberg
Regi: Monica Almqvist Lovén
I rollerna: Marie Ahl, Carina Ehrenholm, Yvonne
Lundeqvist, Cecilia Walles

Moderskärlek är ett drama som utspelas i skärgården och är en av Strindbergs enaktare. Bakgrunden till dramat är Strindbergs egen skilsmässostrid med Siri von Essen. Bitterheten går inte att ta miste på, den är Strindbergs egen.
Helena (Cecilia Walles) har vuxit upp med sin dominanta mor Amelie (Marie Ahl). Hon står på tröskeln till vuxenvärlden när hon möter sin okända halvsyster Lisen (Carina Erhenholm). Kvinnan som familjen hyr sommarstället av, Augusta (Yvonne Lundeqvist), spelar med i Amelies översitteri gentemot dottern. Modern har hela tiden hållit dottern Helena borta från fadern. Halvsystern Lisen, som plötsligt dyker upp, visar upp en annan bild av fadern än den demon som modern hela tiden målat upp för Helena.
Vem berättar egentligen sanningen? Skulle man tolka Strindberg enkelt är svaret givet. Pjäsen kan upplevas som en sorts Strindbergs egen partsinlaga i sin egen skilsmässofejd.
Men man skulle också kunna se förhållandena på ett annat sätt. Modern Amelie förefaller demonisk. Man kan ställa frågan om det verkligen är så enkelt. Finns det någon anledning till att modern så intensivt försöker hålla dottern borta från fadern? Det är en fråga vi kan ställa oss, men några svar levereras inte.

Moderskärlek är ett intensivt drama, som alltid när det handlar om Strindberg. Hans verk kryper alltid under skinnet på människorna. Triangeldramat mellan Amelie, Helena och Lisen blir stundtals mycket intensivt i Turteaterns regi. Det är en bra uppsättning som har den täthet som krävs.
Turteatern har tagit på sig en utmaning och lyckats över förväntan. Skådespelarna spelar tillräckligt inlevelsefullt för att under den korta tid pjäsen pågår (50 minuter) gestalta den spänning som kommer till uttryck.
Ett ovanligt drag är att vi får intrycket att pjäsen redan har börjat när vi kommer in i salongen. Det fungerar väl och bidrar till att skapa stämning, som komplement till den enkla men målande scenografin.