Nyligen släpptes Stefan Sundströms nya album Fabler från Bällingebro. Jag träffar honom mellan intervjuer på ett fik på Kungsholmen i Stockholm. Han är förföljd av ett dokumentärfilmteam och det känns som om allting runt omkring honom snurrar väldigt fort. Mitt i allt är Sundström lugnet självt, han slår sig ner på en stol och sörplar lite hett te.

Hur känns det att släppa en ny skiva igen?
- Bra! Stefan Sundström rör runt lite i teet och tänker efter. Nu kan jag inte skylla på nåt kapitalistiskt skivbolag längre, säger han och ler plirigt under lugg.
Stefan Sundström ligger på bolaget National sedan år 2002. Tidigare låg han på proggbolaget MNW som genomgått stora förändringar under 2000-talet.
- Det är skönt att slippa vara beroende av några som vill bli stora, säger Sundström.
Många kändisar är skeptiska till det där att vilja vara 'stor'. Vanligt folk däremot förstår nästan alltid längtan efter kändisskapet och storheten.
- Jo jo, ler Stefan och tittar ner i teet. Men du vet, när man ska sälja nåt blir man alltid skitig om fingrarna på nåt sätt. Propaganda är alltid manipulativt. Jag har lagt upp en mediastrategi. Jag ska åka hela Sverige runt och göra alla lokaltidningar jag kan, jag ska nå ut utan att gå till Aftonbladet!

Jag känner hur något stort och svart zoomar in mig när jag pratar och jag tänker att det måste vara jobbigt att bli förföljd av en kamera, den gör mig osäker och jag tittar förvirrat mot den flera gånger. Men inget verkar störa Stefan Sundström, han är bara lugn.
- Äh, det här filmteamet har sprungit runt och filmat mig sen -99. Jag börjar misstänka att de inte kommer att bli klara med den där dokumentärfilmen förrän jag dör, då släpper de en fet dvd-box eller nåt! säger han och skrockar högt.
Han pratar om den nya plattan, om mjukheten i den, om naturlyriken och om allt det vackra han vill skriva om men inte riktigt kommer åt.
- Jag skulle vilja skriva en massa vackra sånger om att gå och bada, men det blir mycket svart.

Stefan Sundström beskriver Fabler från Bällingebro som mer punkig och slamrig än hans tidigare plattor. Samtidigt är det pianon och många känslomässiga texter. De senare kallar han för skivans mjukvara.
- Det är mycket hemmapuleri. Tekniskt sett har hela skivan blivit till hemma hos mig på en laptop. Det är lätt att göra en skiva nu, men det viktigaste för mig när jag spelar in är att ha ett band i grunden. Egentligen vill jag spela i band, men jag fixar inte riktigt det så jag försöker att hålla det inom familjen, jobbar mycket med samma folk och så.
Stefan Sundström har två döttrar, sexton och tjugo år gamla. Den äldsta dottern ska följa med på turnén.
- Mina ungar har aldrig varit en belastning. Jag tror att det är viktigt att känna att de är delaktiga, att man inte måste byta liv. Det är jobbigt att vara borta så mycket men det var värre förr. De följde ju nästan alltid med förstås, det var mycket sova i bilen, de somnade i logen, en massa bärande fram och tillbaka. Nu är det de som får bära mig sovande från logen, säger Stefan och skrattar högt.
Turnén startade i Göteborg i onsdags och pågår till den 25 november. Till Stockholm och Debaser kommer bandet den 22 november.
- Nina Ramsby följer med, det blir kul. Jag jobbar på att få Lars Ohly som förband i Stockholm, han är bra. Han skulle få inleda konserten med ett fem minuter långt appelltal, säger Sundström och ler lika brett som segervisst.