Pirater, vänster och gröna
EU-valet är över. Väl är väl det. Sällan har vi hört så många märkliga bortförklaringar från trumpna förlorare. Men nu när valnatten är över kan det vara intressant att fråga sig: Varför gjorde Vänsterpartiet ett så svagt val? Varför gjorde Piratpartiet succé? Varför dömer Miljöpartiets språkrör ut piratpartiet i eftervalsdebatten?
Mycket av snacket efter valet har hittills handlat om Socialdemokraternas och Moderaternas dåliga val. Båda partierna har trummat på med en gammeldags politik, helt utan att ta tag i de miljöfrågor och integritetsfrågor som faktiskt är på tapeten inom EU. Att resultatet i EU-valet då blev uselt, särskilt bland unga väljare, kändes inte precis som en överraskning.
För vänsterpartiet var valet däremot ett tydligt trendbrott. Vänsterpartiet har under en lång tid gjort extremt bra resultat bland unga väljare. Inte nu längre. Vänsterpartiet fick ungefär lika många röster från de unga som från övriga åldersgrupper. Partiets framtoning har alltmer blivit ett slags blek variant av Socialdemokraternas svunna tider.
Istället var det Piratpartiet och Miljöpartiet som gick hem bland de unga väljarna. Tydliga och konkreta visioner om miljöpolitik och skydd mot ett övervakningssamhälle – det gick hem så det bara sjöng om det.
När Lars Ohly på valnatten enkelt analyserade valresultatet med att Vänsterpartiet inte lyckats få ”sina väljare” att gå och rösta så bortsåg han helt från att det kunde vara något fel på valet av politik man fört fram i valkampanjen. Allt skylldes på att lågavlönade inte röstat.
Den typen av ”stoppa huvudet i sanden”-inställning kommer knappast att hjälpa Vänsterpartiet ur sin svacka. Om man dessutom tittar på siffrorna från själva valet kan man dessutom se att valdeltagandet på Moderatstadsdelen Östermalm bara låg på 50–60 procent, inte mycket mer än i en förort som Haninge.
Nej, Lars Ohly har fel. Vänsterpartiet har misslyckats mycket mer än så. En större klarsyn finns hos avgående EU-parlamentarikern Jens Holm (V) som på sin blogg konstaterar att partiet nu måste lägga om kursen och ”satsa på en mer framtidsinriktad politik” – med konkret radikal sakpolitik. Ett första steg är att Jens Holm redan nu sett till att bjuda in Piratpartiet till samtal om medlemskap i EU-parlamentets vänstergrupp GUE/NGL.
Men det är inte bara Lars Ohly av vänsterblockets partiledare som visar på dåligt omdöme efter valet. Miljöpartiets ena språkrör Peter Eriksson gick dagen efter valet ut och dömde ut Piratpartisterna som ståendes ”till höger om Moderaterna”. Det är något komiskt efter alla år då Miljöpartiet vägrat att bli inordnat på en förenklad höger-vänsterskala.
Piratpartiet har tagit tag i frågorna om övervakningssamhället och om internets frihet. Peter Eriksson må kalla det för höger eller vänster. Men det är förbannat viktiga frågor, som kanske inte heller Miljöpartiet tog på tillräckligt stort allvar under den tid då man agerade stödparti åt S-regeringen och hade fasta platser på regeringskansliet.
Om Vänsterpartiet ska vända sin nedåtgående trend måste försöken att bli en blek gråsosse-kopia avbrytas. Faktum är att nedmonteringen av Vänsterpartiet som ett nytänkande parti har pågått ända sedan Gudrun Schyman stöttes ut ur partiet för fem år sedan. Till skillnad från Ohly leder hon nu ett parti som växer.
Slutligen får vi förstås inte glömma att EU-valet bara lockade 44 procent av röstberättigade svenskar, vilket ändå var ett par procent mer än EU-snittet. Det säger något om legitimiteten för EU-byråkratin bland EU-medborgarna.
