I Sverige finns något fler än 200 vargar. En liten djurpopulation som så nyss som i början av 70-talet var nästan utrotad från hela den skandinaviska halvön. Regeringen föreslår nu en kontinuerlig jakt på dessa djur.

Tunga remissinstanser med stor naturvårdskunskap, som Artdatabanken, Centrum för biologisk mångfald samt Stockholms- och Uppsala universitet har kommit med kraftiga invändningar, men regeringen har inte lyssnat på någonting av vad de framfört.

Svenska Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden med flera skriver i ett uttalande: ”Propositionen är ett kraftigt bakslag för naturvården i Sverige och tillgodoser samtliga krav som jägarorganisationerna har överst på sin önskelista om mer vargjakt och en ytterst liten vargstam.”

Regeringen föreslår att vargstammen genom årlig licensjakt ska hållas nere på cirka 210 individer. Lika många vargar som föds under ett år ska skjutas. Legalt. Den illegala jakten kommer ju knappast att upphöra i och med detta.

Frågan är också om det över huvud taget går att tala om en legal jakt eftersom jakten går emot kraven från EU:s naturvårdslagstiftning, som kräver att vargstammen ska ha uppnått ”gynnsam bevarandestatus” innan någon sådan här typ av jakt kan bli aktuell. Dit är det långt för den svenska vargstammen.

Det är lätt att av debatten få uppfattningen att de som vill ha vargar i Sverige bor i städer och inte där det finns varg. Detta stämmer inte. Stödet för varg är stabilt, starkt och utbrett hos allmänheten. (Detta visar en sammanställning från 2008 av flera års attitydundersökningar.) Det finns inte någon skillnad i stödet för varg mellan landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning. De mest negativa attityderna till varg innehas tvärtom av stadsbor som har lite kontakt med landsbygden. En annan grupp som har en kritisk attityd till varg är jägarkåren. Jägarna utgör inte mer än 3 procent av den svenska befolkningen och endast 0,1 procent av svenskarna är jägare som bor i vargområden. Men jägarna har uppenbarligen stort politiskt inflytande.

Regeringen föreslår att de stora problemen med inavel i vargstammen ska lösas genom att flytta och plantera in obesläktade vargar och samtidigt införa jakt på den befintliga vargstammen. Zoologisk ingenjörskonst. En liten vargstam på ett begränsat område som vi skjuter av och ibland utökar med vargar som vi importerar, flyttar dit. Detta liknar arbetet i en djurpark, det är inte naturvård.

Om vi ska få en vargstam som inte är inavlad kräver det att vargar kan etablera sig i områden som ger en länk till ryska och finska vargar, vi kan inte ha en liten isolerad population.

Om ett land som Sverige inte kan ha mer än 200 vargar, hur kan vi ställa krav på länder som inte är rika och glesbefolkade att de ska bevara sina utrotningshotade djur?