På sätt och vis är pjäsen en uppföljning av förra årets repertoar, där temat var könsroller. Skådespelerskan handlar om emancipation och utspelar sig i en utpräglat borgerlig miljö vid 1800-talets slut.

Utgångspunkten är en ung konstnärskvinnas konfrontation med en borgerlig familj i ett samhälle präglat av trånga könsroller, där kvinnans självskrivna plats var hemmet och rollen var den som hustru och mor.

Författarinnan Anne Charlotte Leffler levde 1849–92 och var under 1880-talet den mest spelade svenska författarinnan utomlands. Leffler tillhörde den grupp som brukar kallas 80-talisterna, dit även Victoria Benedictsson, Gustaf af Geijerstam och Oscar Levertin räknas.

Jens Ohlins bearbetning av Skådespelerskan är en föreställning med många humoristiska inslag och passar väl att spelas på en utomhusscen. Lämpligt nog är också handlingen förlagd till midsommartid. Föreställningen är en underhållande upplevelse som innehåller ett underliggande budskap om kvinnans frigörelse, kontra fördomar och konvenans.

Kullehusteatern är en väl sammansvetsad ensemble som på ett lättsamt sätt framför denna i dag något ålderdomliga kvinnosakspjäs, som till och med när den skrevs ifrågasattes av samtida feminister.

Motsättningarna skärps mellan pjäsens båda kvinnliga huvudpersoner Malin Stålberg (Anne Kulle), som står för den borgerliga konvenansen och den unga skådespelerskan Ester Larsson (Linda Kulle), en fri kvinna som vill gifta in sig i familjen men samtidigt fortsätta sitt konstnärliga utövande.

Konflikten dem emellan lyckas Anne och Linda Kulle återspegla med ansiktsuttryck och rappa replikväxlingar, på ett sätt som starkt framhäver spänningen när modern vill slå en kil mellan sonen Helge (Calle Johansson) och hans älskade.

Föreställningen är ett gott exempel på hur man kan åstadkomma bra och lättsmält teater som ändå inte saknar essens. Kullehusteaterns uppsättning av Skådespelerskan är en mycket sevärd föreställning som kommer att spelas på ett flertal platser under sommaren.