Ordkriget mellan Colombia och Venezuela innehåller det mesta som kan omvandla tråkig byråkrati till en politisk thriller. Diplomatiska tvister, hot om indragen handel, militärbaser och lite vapenskrammel, förstås. Gränsen mellan länderna har sedan 2007 varit en maktdemonstrationens sista utpost för två alltmer paranoida och maktsökande statsapparater. Men dess värre utforskas inte grunden till detta makabra skådespel i massmedia. Varför ställs inte de intressanta frågorna? Vem som sagt vad och när är bara spel för galleriet medan Latinamerikas plats i EU:s och USA:s ögon (som leverantör av billiga naturresurser, soja, kött och timmer) aldrig kommer på tal. Att rapporteringen från de latinska konflikterna sällan går på djupet, utan stirrar sig blinda på citat och ansiktsuttryck, är oroväckande då kommande generationer inte lär veta något om Latinamerika, inte vad dess ledare gjort, bara vad de sagt.

Klas Lundström