Omsorgsfullt porträtt med historiska penseldrag
REGI Martin Provost MANUS Martin Provost & Marc Abdelnour VISAS PÅ Fyrisbiografen, Uppsala
FILM
Séraphine
I samma ställning som hon skurade socitetens golv målade Séraphine Louis (1864-1942) sina förunderligt vackra tavlor. På knä med en närmast diabolisk hängivenhet fick hon naturen att explodera i färg- och formfyrverkeri genom penslar doppade i blandningar av blod, lera och olja från kyrkans altarlyktor.
Martin Provosts film Séraphine om den tämligen okända konstnären tar sin början i den lilla nordfranska staden Senlis alldeles vid första världskrigets begynnelse. Genom en slump möter den inåtvända och djupt troende Séraphine Louis den tyska konstkritikern Wilhelm Uhde. En genuin kommunikation, som överskrider klass-, religions-, etnicitets- och sexualitetsgränser uppstår, vilken så småningom resulterar i att Séraphine Louises målningar lyckligtvis kommit att bevaras för eftervärlden.
Filmen är ett helgjutet och osentimentalt porträtt av en autodidakt konstnär som sökte sin tröst och sina likar i naturen - bland träden, växterna och de icke-mänskliga djuren - en omutbar person som genomskådade och vägrade inrätta sig i klassamhällets koketteri och förljugenhet.
Yolande Moreau gör en fantastisk rolltolkning som skänker liv åt en av historiens otaliga glömda kvinnor, kvinnor inte sällan avfärdade som galningar och liksom mademoiselle Louis inspärrade på mentalsjukhus. För filmen Séraphine sätter också, i högsta grad, fokus på historieskrivningens relativitet.
På ett ögonblick avgörs konstkanon vid Uhdes hastiga flykt till Tyskland då hans syster räddar med sig en målning av naivisten Henri Rousseau, som står alldeles in till ett par verk av Louis. Hade hennes tavlor redan då hittat sin väg till Paris konstscen kanske det ännu 2009 motiga arbetet för jämställdhet varit någon tum längre framskridet.
Förutom en grundlig research, som är påtaglig i berättandet, bör filmens bländande vackra fotografi nämnas. Därtill en ljussättning i inomhussscenerna så skickligt utförd som vore den gjord av Louis själv. Det här är en film att bära med sig länge, ett bildgalleri att skapa ett eget album åt i minnets kartotek.
