Ett rytmiskt ljud smyger sig diskret ut på Wallingatan i Stockholm. Det är baksidan till Dansens hus vid Norra Bantorget. Man kan ana sig till att repetitioner pågår. Dörren öppnas och jag befinner mig backstage till vad som kanske kan kallas dansens hjärta i Stockholm. Trots att verksamheten är intensiv inför föreställningen Ful flicka på turné har jag fått möjlighet till ett samtal med koreografen Dorte Olesen. För närvarande är det dansen som upptar denna mångsysslande konstnär.
Dorte Olesen kom till Sverige från Danmark 1988, tog examen som danspedagog på Danshögskolan 1991 och utbildade sig till koreograf under åren 1995 till 1998.
– Jag har arbetat med talteater, opera, visuella installationer. Jag har varit engagerad i Jösses flickor, Suzanne Ostens omtalade pjäs, och Rikard III. Just nu planeras en turné i Århus med bland annat Ful flicka och Pudel. Det blir något nytt att möta mitt eget land.

Du har ju arbetat med konst inom många områden. Vilka genrer föredrar du att arbeta med?
– Jag tycker om att arbeta med allt som ger mig tillfredsställelse, allt som inspirerar mig. Helst sysslar jag med egna verk. Jag har ju varit huskoreograf på Dansens hus i år och efter det kommer jag att fortsätta i egen regi.
I Pudel hade du en hund på scen, vilket är ganska originellt. Hur kommer det sig?
– Jag har arbetat både med djur och barn. Allt som man egentligen inte ska ha på scenen. De är svåra att koreografera. Men jag gillar det oförutsägbara, det som innebär stora risktaganden. Risker är ett sätt att komma vidare. Jag jobbar gärna med sådant som inte går att kontrollera.

Ful flicka hade urpremiär i september 2004 och gick nyligen på turné i landet. Dansverket är en hyllning till människan och hennes drömmar. Dorte Olesen vill lyfta fram de olyckliga och våldsamma barn som vägrar att ta ansvar för sina handlingar men som mest av allt hungrar efter kärlek.
– Jag arbetar med två finländska dansare, Liisa Ylä-Outinen och Kristiina Viiala. Det är egentligen en ganska svart historia. Stycket är mörkt och klaustrofobiskt. Det handlar om två flickor i puberteten som möts. Man kan säga att de är en sorts tvillingsjälar och stycket beskriver vad som händer i deras inre.

Finns det någon gemensam nämnare för dina uppsättningar?
– Man kan säga att påverkan är den gemensamma nämnaren. Jag vill visa en koncentrerad inblick i relationer mellan människor, koder, strukturer och samhällen.

Efter arbetet som huskoreograf på Dansens hus planerar Dorte Olesen att resa till Portugal för att arbeta på ett nytt verk, berättar hon.
– Där kommer jag också att arbeta tillsammans med dansare som jag arbetat med tidigare. Meningen är att jag ska fylla på min kreativitet och skaffa mig nya intryck. Man skulle kunna kalla det ett inspirationsår. Mitt mål är att göra en produktion om året.

Dorte Olesen
Är huskoreograf på Dansens hus under 2006.
Har bott i Sverige sedan 1988 och varit verksam som koreograf sedan 1992.
Har bland annat koreograferat föreställningarna Lustgård, Pudel, Ful flicka och Måndag (hade urpremiär 11 september i år).