En kall novembermorgon känns det välkomnande att komma in till ADA:s lokaler, där kaffekokaren puttrar och väggarna är fyllda med tidningsurklipp, planscher och bokhyllor. Hit kommer tjejer och kvinnor från allt mellan 17–80 år som utsatts för hot och våld för att delta i stödsamtal och självhjälpsgrupper. ADA driver också ett ständigt fullt skyddat boende.

– Vårt förhållningssätt är att alla riskerar att utsättas, det skulle lika gärna kunna vara jag som ringde hit. Det kan hända vem som helst, säger Anna Holmqvist, ideellt engagerad hos ADA.

Mellan år 2000 och 2007 ökade polisanmälningarna om kvinnomisshandel med 30 procent, enligt Brottsförebyggande rådet, Brå. Till 80 procent är det män som utsätter kvinnor för våldet och siffror från 2007 visar att det i sju av tio fall var gärningspersonen en bekant.

Under förra året anmälde 3 567 kvinnor i Västra Götaland att de utsatts för misshandel. Att anmälningarna ökar beror, enligt Brå, både på att kvinnor anmäler i högre utsträckning men också på att det faktiska våldet ökar. Men de flesta anmäler inte, Brå tror att det endast är ungefär 20 procent av de utsatta som gör en anmälan.

Kvinnojouren ADA har ett feministiskt perspektiv, och de vill därför att våldet ska ses som ett samhällsproblem och inte som ett personligt problem. Att samhället är på väg åt det hållet har de märkt genom att det inte längre bara är kvinnorna som ringer till jouren.

– När jag började för sju år sedan ringde mest utsatta kvinnor, berättar Anna-Sara Rosengren. Men nu ringer allt fler anhöriga, det är föräldrar, syskon, före detta manliga partners.

– Våldet har blivit mer synligt, det pratas mer och ses mer som ett samhällsproblem, säger Christin Weikel Lindberg.

Just att våldet är ett samhällsproblem är något som ADA trycker hårt på.

– Det handlar om ojämställdhet på makronivå, säger Anna-Sara Rosengren. Sedan finns det så klart individuella förklaringar som bakgrund och familj, men den stora strukturen är huvudproblemet.

Hon pekar på att det i den offentliga debatten ofta pratas om strukturer när det kommer till så kallat hedersvåld, men man tänker inte på att samma strukturer också finns i så kallad svensk kultur.

– Det är ojämställt här, både på arbetsmarknaden och i hemmet, säger Anna-Sara Rosengren och det talas om att män biologiskt sett är mer aggressiva och män uppfostras att vara stora och starka, sådant ger en grogrund för våldet.

Men kopplingen mellan ojämställdhet, heteronormativitet och våld görs för sällan, menar Anna-Sara Rosengren.

– Istället kopplar man det till alkohol, socialgrupp eller missbruk. Flickor och kvinnor lever också i missbruk och social utsatthet, men de utövar inte våld i lika hög grad. Att se till individuella orsaker räcker inte för att förklara att våldet är så utbrett. Samhället behöver kräva att männen tar mer ansvar för sina handlingar.