I Uppsala tilldelas länsstyrelsen mindre pengar för djurskydd jämfört med exempelvis Stockholms län. Detta trots att det finns långt fler djur i industrin här i länet. Skälet är att den fördelningsnyckel som används baseras på folkmängd, inte på antal djur.

Sedan 10,5 heltidstjänster fått bantas till 6,5 efter regeringens beslut att överlåta ansvaret för djurskydd på länsstyrelserna, har man i Uppsala svårt att kontrollera att lagen efterlevs.
– Det behövs verkligen mer pengar och det säger jag med eftertryck. Vi har blivit hälften så många handläggare nu. I bästa fall hinner vi med tillsyn på de mest akuta anmälningsärendena, säger Marianne Wennberg, djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Uppsala.
Hon är inte förvånad över det Djurrättsalliansen visat fram i ljuset.
– Det jag är förvånad över är hur man trodde att djurskyddet skulle fungera när man skär ner våra resurser.

Men jordbruksminister Eskil Erlandsson har i veckan vid flera tillfällen sagt att länsstyrelserna har tillräckligt med pengar. Är det några som bör få ökade anslag är det djurhållarna, menar ministern och hävdar att vanvården då kommer att upphöra av sig själv.

Det tror inte Djurskyddet Sverige, en organisation som samlar runt 60 djurskyddsföreningar i landet. De har startat en namninsamling för mer pengar till länsstyrelserna.
– Det löser inte hela problemet. Men med mer pengar kan man självklart göra fler kontroller och upptäcka några av de värsta exemplen, säger Stefan Hamnstedt ordförarnde i Djurskyddet Uppsala.
Han menar att det inte är på de minsta gårdarna de grövsta vanvårdsfallen återfinns.
– De finns på de storskaliga uppfödningarna. Där kör de gasen i botten och vill tjäna så mycket pengar som möjligt. För att göra det drar de in på det ena och det andra, även på personal. De få som jobbar hinner bara utfodra djuren, inte se efter hur de mår.

Det du beskriver låter som ren girighet?
– Javisst är det det. Den storskaliga djurindustrin är bara en ständig och girig jakt på pengar.

Till vardags är Stefan Hamnstedt polis och arbetar främst med att utreda miljöbrott, grova jaktbrott och djurplågeri. Tämligen luttrad vad gäller fall av djurmisshandel säger han sig ändå ha berörts illa av omfattningen på Djurrättsalliansens dokumentation.
– Jag har tidigare sett enstaka fall där man för att tjäna pengar trängt ihop grisar så att de bitit av varandra öron och svans. Men det här med att djuren ligger uppsvullna och förruttnade och de andra äter på dem tyder ju på stress, mat- och näringsbrist, säger han.

Under veckan har Annika Bergman, ordförande för Sveriges grisföretagare, påstått i media att Djurrättsalliansen måste ha filmat utomlands eller manipulerat bilderna. Ett utspel som Stefan Hamnstedt inte har något till övers för.
– Det är ett dumt och klumpigt angrepp branschen gör i försök att smita undan ansvar istället för att städa upp.

Tror du det här leder till att konsumenterna slutar köpa griskött?
- Nej, tyvärr är det nog glömt ganska snart. Men kanske att försäljningen av KRAV-kött ökar för folk verkar ju ha en föreställning om att de grisarna har det så jättekul på väg till slakteriet.