Den 4 november, på 22-årsdagen av sitt maktövertagande, beslöt Tunisiens president Zine El-Abidine Ben Ali att benåda 68 personer som fängslades efter demonstrationer i den sydvästliga gruvregionen Gafsa förra året. Beslutet hälsas av landets oppositionella som en seger i kampen för frihet och rättvisa, och en av de frigivna lovade genast att fortsätta sin kamp.

– Våra krav var rättvisa och legitima, och tydliga för alla. Regionen lider av fattigdom, arbetslöshet, miljöförstöring och sjukdomar. Vi kräver rättvis utveckling och fördelning av rikedomar, säger den fackliga aktivisten Adnane Hajji till nyhetssajten Magharebia.

Den första gnistan till protestvågen i gruvregionen Gafsa tändes i januari 2008. Då revolterade arbetslösa ungdomar i staden Redeyef mot korruption och nepotism hos den största lokala arbetsköparen, gruvbolaget Gafsa Phosphate Company. Protesterna spred sig snabbt till andra delar av regionen, vars befolkning klagar över att inkomsterna från områdets stora mineraltillgångar inte kommer dem till del.

Under våren och sommaren trappades myndigheternas repression upp. Minst två unga demonstranter sköts ihjäl av säkerhetsstyrkor, och många som arresterats vittnade om polisbrutalitet och tortyr. I juni greps även tiotals ledare för stödkommittéer som bildats av lokala politiska och fackliga organisationer. De anklagades bland annat för ha bildat en ”kriminell grupp med målet att förstöra offentlig och privat egendom” samt ”väpnat uppror och aggression mot myndighetspersoner.” I december dömdes totalt 38 personer till mellan 4 och 10 års fängelse i en rättegång som enligt Amnesty International var ”djupt orättvis”.

Ett år senare befinner sig hela Gafsa-regionen fortfarande under skärpt poliskontroll, och alla former av offentliga möten är förbjudna, enligt Internationella Federationen för Mänskliga Rättigheter, FIDH.

Protestvågen i Gafsa och de efterföljande rättegångarna väckte stor uppmärksamhet och ledde till en omfattande solidaritetskampanj både inom och utanför landet. Den 5 oktober utlyste det tunisiska lärarfacket en nationell endagsstrejk i solidaritet med de dömda.

Några dagar senare arrangerades en internationell aktionsdag med protestmöten i städer från Paris till Kairo.

Till slut tycks protesterna alltså ha gett resultat. Men beslutet om benådning av 68 fångar inkluderar inte ett 50-tal personer som håller sig gömda och dömdes i sin frånvaro. Många oppositionella kräver nu att samtliga politiska fångar och fängslade journalister ska friges.

– Det här plågsamma kapitlet i Tunisiens historia kan bara avslutas om staten utfärdar en allmän amnestilag som inkluderar alla samvetsfångar, gör det möjligt för bannlysta att återvända hem, och återställer värdighet och rättigheter för alla som utsatts för åtal och fängelse för sina åsikter eller politiska aktiviteter, säger Maya Jribi, generalsekreterare för Progressiva Demokratiska Partiet, till Magharebia.

Även Amnesty International välkomnar frigivningen av fångarna från Gafsa, samtidigt som man uppmanar den tunisiska regeringen att sätta stopp för den tilltagande repressionen mot kritiska röster.

Den 25 oktober valdes Zine El-Abidine Ben Ali till en femte period som landets president, en post som han innehaft sedan 1987. Enligt officiella siffror fick han 89,6 procent av rösterna i ett val som landets oppositionella och människorättsaktivister beskriver som manipulerat.

Flera journalister, bloggare och aktivister har arresterats sedan valet. En av journalisterna, Taoufik Ben Brik, dömdes den 26 november till sex månaders fängelse för skadegörelse. Ben Brik är en uttalad kritiker av presidenten och han hävdar att bevisen mot honom fabricerats. Människorättsorganisationer menar att rättegången var politiskt motiverad och domen har även fördömts av den franska regeringen.