När Erik Ljungberg fick reda på planerna om den nya biografen Bergakungen kontaktade han SF för att se om de hade någon idé om hur de skulle göra lokalerna tillgängliga. Han erbjöd sig att ge råd om företaget ville ha sådana, men SF hörde inte av sig.

När Bergakungen väl invigdes den 18 november 2006 upptäckte Erik Ljungberg att nybygget var otillgängligt. Endast två av de 14 salongerna har speciella platser för rullstolar. I övriga salonger tvingas rullstolsburna att sätta sig framför första raden.

– När man går på bio med sällskap är det inte ett alternativ att sitta framför sitt sällskap. Givetvis vill man sitta bredvid, säger Erik Ljungberg.

Han påpekar också att en rullstol inte har samma tilbakalutade stolstyp som biostolarna och att det därmed inte går att se hela bioduken. Men biografansvarig Anna Liljeklev håller inte med om att salongerna är otillgängliga.

– Man kan sitta med rullstol i alla salonger, säger hon. Allt är byggt enligt de lagar och regler som finns.

Hon säger vidare att hon inte förstår kritiken gällande att det endast finns rullstolsplatser i två av salongerna, och att man i övrigt är hänvisad till att skapa en egen rad längst fram.

– Jag kan inte förstå att det är ett problem, jag har själv sett på bio på första raden många gånger, säger hon.

Erik valde att anmäla SF för otillgänglighet till stadsbyggnadskontoret. Det blev det första steget in i en byråkratisk djungel.

– Lagen är inte till för mig helt enkelt. Om man inte är juridisk kunnig är det omöjligt att göra en anmälan, säger Erik Ljungberg.

Stadsbyggnadskontoret svarade att han hade formulerat anmälan på fel sätt. Eftersom han kom in i byggnaden kunde den inte klassas som otillgänglig. Däremot kunde han göra en anmälan om oanvändbarhet eftersom han inte kunde ta del av filmen på samma sätt som andra besökare. Erik drev därför fallet vidare till länsstyrelsen.

Svaret därifrån var att problemet inte kunde räknas som ett enkelt avhjälpt hinder eftersom huset har byggts efter den 1 juli 1987, då plan- och bygglagen trädde i kraft. Enligt länsstyrelsen omfattas inte hus som byggs efter det av paragrafen om enkelt avhjälpta hinder.

Därför såg länsstyrelsen istället till en annan paragraf i lagen, som handlar om krav på nybyggnationer. Men länsstyrelsen såg heller inte att SF stred mot dessa. Nu har Erik tagit anmälan vidare ytterligare en instans till länsrätten, där den nu ligger och väntar.

Varför man inte planerade biografen på ett mer tillgängligt sett från början är det etableringschef Mats Kullander som kan svara på.

– Från gatuplan kommer man in på rad ett, vi kunde inte gräva ner byggnaden mer med tanke på grundvattnet, säger han.

Men varför har ni inte satt in löstagbara stolar så att besökare kan sitta på rad ett och inte framför den – annars kan man ju inte sitta bredvid sitt biosällskap?

– Jaha, du menar om sällskapet ska sitta i en vanlig stol... Det är den enda poängen jag ser som man kan ha i frågan.

Varför tänkte ni inte på det?

– För att vi inte gjorde det helt enkelt, säger Mats Kullander.

– De vill inte göra något, det känns tydligt, säger Erik Ljungberg. Det försöker inte sätta sig in i hur det är för mig och andra i min situation.