– Vi vet om att det är stora risker för de här ungdomarna att hamna i samhällets marginaler och att bli utnyttjade på olika sätt. De tvingas leva utan samhällets skydd och omvårdnad. Verkligheten är att vi vet inte var de är någonstans, om de ens är kvar i Sverige, säger Per Loman, enhetschef på Migrationsverkets återvändandeenhet i Malmö.

Många av barnen som valt att gå under jorden gör det på grund av ett avvisningsbesked enligt Dublinförordningen – myndigheterna har beslutat att skicka tillbaka dem till det första EU-land de kom till för att deras asylansökningar ska prövas där istället. I många fall handlar det då om kustländerna i södra Europa – Grekland, Italien och Malta. Att situationen för flyktingar i de här länderna är svår är ett välkänt faktum. Migrationsverket skickar just nu inte tillbaka barn till Grekland. Att undanta Malta från Dublinförordningen är däremot inte aktuellt nu, säger Per Loman.

Maltesiska myndigheter låser regelmässigt in flyktingar och håller dem internerade i flera månader. Bland andra Amnesty International har kritiserat Malta just för att de håller flyktingar i förvar, att de inte får juridiska ombud och att det förekommer rasism gentemot asylsökande. Amnesty har också kritiserat Grekland och Italien för deras behandling av asylsökande.

Sara Wåhlin och Paula Aracena som arbetat och arbetar som behandlingsassistenter på olika boenden för ensamkommande flyktingbarn i Malmö berättar båda om barnens rädsla för att bli tillbakaskickade till exempelvis Malta.

– Några säger att de hellre vill ta livet av sig. Många står inte heller ut med vardagarna för då kan det komma brev med avvisningsbeslut från Migrationsverket, därför kan de slappna av först på helgerna, säger Paula Aracena.

Hon och Sara Wåhlin har tillsammans med några andra behandlingsassistenter formulerat ett upprop för barnets bästa i asylprocessen. De vill att asylsökande barn ska undantas från Dublinförordningen så att deras asylansökningar kan prövas i Sverige. De menar att det strider mot FN:s barnkonvention, Europakonventionen om mänskliga rättigheter och FN:s flyktingkonvention att skicka tillbaka barnen till länder som Malta och Italien. Uppropet har nu cirka 2400 namnunderskrifter och ska skickas till bland andra migrationsminister Tobias Billström.

De är oroade över tendensen att alltfler barn  avviker från sina boenden av rädsla för att skickas tillbaka igen. Sara Wåhlin nämner risken att barnen hamnar i trafficking och Paula Aracena pekar på att de här barnen oftast inte har några nätverk alls som hjälper dem.

– Man kanske tror att de har folk som hjälper dem, men det har de oftast inte.

I Malmö ser situationen likadan ut som i landet som helhet – väldigt få av de barn som avvisas åker tillbaka, de går under jorden innan avresedagen. När Migrationsverket tidigare i vinter bokat in en avvisning av fem barn som skulle tillbaka till Malta var det bara ett av barnen som verkligen åkte.

Rexhep Hajrizi, samordnare vid Migrationsverkets återvändandeenheten i Malmö håller med om att det är ett problem att barnen försvinner.

– Ja, och jag har därför sagt till handläggarna att de ska se efter noggrant varför barnen inte dykt upp till resan. De kan ha varit sjuka till exempel, flera har varit inlagda på Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Vi måste också ta ett samtal med deras gode man. Man kan inte bara överlämna ett ärende till polisen utan måste ta reda på vad det är som ligger bakom.

Nu ska problemet med de många barnen som avviker och lever gömda bortom myndigheternas kontroll lyftas upp till Migrationsverkets verksamhetschef, säger Rexhep Hajrizi.