I förra numret berättade Malmö Fria om hur allt fler av de ensamkommande flyktingbarnen går under jorden av rädsla för att avvisas till land som Malta och Italien. Många Malmöbor har velat visa sitt stöd.

– Jag hade en bra tjänst och bra betalt men det här är bättre. Varför skulle jag bara sitta på min position samtidigt som jag vet att jag kan det här? De här barnen är här och nu, och det saknas kompetenta gode män, säger Parwin Carami.

Hon hade redan haft uppdrag som god man i fyra år parallellt med sitt vanliga jobb när hon så förra året valde att ta ledigt helt för att arbeta som god man.

– Jag kände att jag inte räckte till för de barn jag hade då. Det handlar inte bara om att gå till Migrationsverket utan det behövs någon som förstår deras situation och det gör jag, säger hon och berättar att hon också varit med och startat en utbildning för gode män. För även om det finns gode män så behövs det fler som verkligen är kompetenta, säger hon.

– Vi hade ett stort behov av att veta mer, särskilt i de här Dublinfallen och om barnen behöver extra psykiatrisk hjälp, säger Parwin Carami.

Parwin Carami är inte ensam om att vilja göra en insats för de här barnen:

– Det är stort tryck, det är väldigt många människor som vill arbeta som gode män till flyktingbarn, säger Anette Strömblad, chef vid Överförmyndarförvaltningen i Malmö.

Det är all uppmärksamhet i media runt de här barnen som gjort att så många människor känner att de vill hjälpa till, det är hon helt säker på.

– Ja, det är svårare att hitta gode män till de mer traditionella godmanskapen, men här är det folk som ringer och hör av sig.

Och när så många anmälde sitt intresse blev behovet av att utbilda gode män ännu större. Alla gode män i Malmö stad får en utbildning, poängterar Anette Strömblad, men i våras hölls den första pilotutbildningen I Malmö för just gode män med ansvar för ensamkommande flyktingbarn. Röda Korset anordnade den tillsammans med Rädda Barnen, Överförmyndarförvaltningen, Migrationsverket och Socialtjänsten.

– Det är rätt unikt, eftersom både myndigheter och föreningar samverkar, säger Anette Strömblad.

Efter att vårens försök slog väl ut har modellen spritts vidare till andra orter i Sverige, berättar hon. I Malmö hölls ytterligare en utbildningsomgång i höstas, och nästa vecka är det dags för en omgång till. Och det behövs, med tanke på de många ensamkommande flyktingbarn som kommer till Malmö och de många människor som anmäler sitt intresse för att bli gode män.

Utbildningen behandlar bland annat asylprocessen, och vilket ansvar en god man har. Det handlar om att vara juridiskt ansvarig för barnet, men inte om att finnas där för barnet med daglig omvårdnad, säger Anette Strömblad.

Och det är just detta som är det svåraste med godemanskapen vad gäller de ensamkommande flyktingbarnen, säger hon.

– Att avgränsa är helt klart det svåraste. Det här är barn, de kommer hit och de är ensamma och utlämnade. Det är klart att man känner massor för dem, men det gäller att vara professionell och inte gå över sin gräns.

Ett uppdrag som god man är inte menat att vara någon längre tid, när barnen får uppehållstillstånd så tilldelas de i stället en förordnad vårdnadshavare.

Därför ska en god man inte heller knyta an och skapa starka känslomässiga band till barnet. Det förvandlas till en björntjänst den dag godmanskapet är slut och barnet tvingas gå igenom ännu ett uppbrott, förklarar hon.

– Det är klart att det är jättesvårt och du vill väl och hjälpa till, men en god man är inte till för den sortens hjälp.