Sedan juldagen, då en ung nigerian som tidigare studerat i Jemen försökte spränga en bomb ombord på ett flygplan på väg från Amsterdam till Detroit, har Jemens lokala gren av al-Qaida hamnat i västvärldens blickfång. I söndags meddelade USA att det militära biståndet till Jemen kommer att mer än fördubblas, från knappt 70 miljoner dollar till 150 miljoner årligen. Men redan innan det avvärjda bombdådet i Detroit hade USA siktet inställt på Jemen.

Strax före jul rapporterade bland annat ABC News att amerikanska krigsfartyg attackerat misstänkta al-Qaidabaser i Jemen med kryssningsmissiler. Uppemot 120 personer kan ha dödats i attackerna, många av dem civila enligt lokala ögonvittnen. I onsdags tillkännagav Jemens regering ännu en räd mot vad som sades vara en misstänkt al-Qaidacell, i vilken fyra personer dödades.

Den primära måltavlan för den jemenistiska regeringen är dock inte al-Qaida, utan den shiamuslimska rebellrörelse som kontrollerar delar av landets nordvästra provinser. Inbördeskriget trappades upp i augusti när regeringen lanserade en offensiv mot rebellerna med kodnamnet ”Operation brända jorden”. Enligt FN har tiotusentals människor flytt de senaste månadernas intensiva strider och fler än 200 000 har blivit flyktingar sedan konfliktens början. Inga säkra uppgifter finns om antalet civila dödsoffer.

Houthi-rörelsen, som fått namn efter sin förre ledare Hussein Badreddin al-Houthi, inledde sitt uppror år 2004. Man anklagar regeringen för diskriminering av landets shiamuslimer och för att ha gett alltför stort inflytande åt wahhabitiska Saudiarabien. Regeringen anklagar i sin tur rörelsen för att ta emot stöd av Iran, något som både Iran och rebellerna förnekar – liksom flera utländska analytiker.

– Irans inblandning är troligen obetydlig. Jag har inte sett några bevis för den, och det är egentligen alldeles för långsökt, säger Joost Hiltermann, biträdande programdirektör för International Crisis Group i Washington till Christian Science Monitor.

Nu har situationen förvärrats ytterligare sedan grannlandet Saudiarabien dragits in i konflikten på allvar. I november genomförde landet sin största militära mobilisering sedan Kuwait-kriget 1991. Efter att ha anklaget Houthi-rebeller för en räd mot en gränspostering gick man till attack mot rebellbaser i jemenitiska byar med bombplan, tungt artilleri och kommandostyrkor. I tisdags rapporterade den saudiska militären att 82 soldater har dödats sedan dess, samtidigt som man säger sig ha dödat hundratals rebeller.

Saudiarabiens konservativa regim oroar sig både för att landets egna militanta grupperingar ska skaffa sig en bas i Jemens otillgängliga bergstrakter, och för att Houthi-rörelsens uppror ska radikalisera landets undertryckta shiamuslimska befolkning. I praktiken har man nu gått från att backa upp den jemenitiska regeringen till att delvis ta över dess krigföring. USA och dess allierade oroas troligen minst lika mycket av hotet mot oljekungadömets stabilitet som av hotet från al-Qaida.

28 januari planeras en internationell konferens i London där konflikten i Jemen ska diskuteras.

– Jemen är väldigt nära att bli en misslyckad stat, och därför måste andra europeiska stater göra mer, och det snarast, för att stötta Storbritanniens pågående försök att förbättra säkerheten, säger Mark Pritchard, vice ordförande för parlamentets Jemen-grupp till BBC.

En rådgivare till den jemenitiska presidenten har i sin tur varnat för ett ensidigt fokus på säkerhet.

– Terrorismens grogrund är arbetslöshet, fattigdom och brist på välfärd. USA och dess allierade borde fokusera mer på Jemens framtid än den nuvarande krisen med al-Qaida, säger Abdul-Karim Al-Eryani till nyhetsbyrån Bloomberg.

Vid en tidigare konferens i London år 2006 utlovades 5 miljarder dollar i bistånd till Jemen, men knappt en tiondel levererades, enligt landets regering.

Jemen är ett av arabvärldens fattigaste länder och kraftigt beroende av snabbt sinande oljekällor. Runt 40 procent av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen, och tuffa ekonomiska åtstramningspaket som ordinerats av Världsbanken kan ha stärkt de sociala spänningarna.