Under en helg hinner norska koreografen Jo Strømgren ha trippla premiärer på två scener i Stockholm. På fredagen med de två verken Sunday, again och Kvart på Dansens hus och på söndagen med Selskapet på Stockholms stadsteaters lilla scen.

Där möter vi tre män i en europeisk stad. Ett sällskap som sammanförs av en sak: det dagliga kaffedrickandet. Koppar putsas, kaffe mals och med förtjusning hyllas den aromatiska drycken under en närmast rituell procedur. Trion samlas vid en fond av vita kaffekoppar, utplacerade i fyrkantiga hyllor. Och frågan är om deras kaffekollektiv inte är lika fyrkantigt som inredningen. Plötsligt upptäcks en förrädare i sällskapet. Någon har lämnat en använd tepåse i byrålådan.

Strømgren gör allvar av triviala ting. På gibberish, ett slags låtsasfranska med engelska inslag, påvisar han hur lite som krävs för att svika kollektivet. En tepåse i ett kaffesammanhang kan tyckas banal, men symboliken är applicerbar i vårt dagliga liv. Även där kan ganska små avvikelser bli en felande länk i gruppen. I Selskapet blir förrädaren en revolutionär som drömmer om ett annat liv, där det gröna tebladet står i centrum, istället för den rostade kaffebönan.

Under många år har Strømgren utvecklat olika abstrakta språkformer och vid nya produktioner skapat ett pseudo-autentiskt språk som inspirerats av en specifik kultur eller religion. Visst känner publiken igen det pretentiöst franska och det klichéeartade engelska.

Trots att karaktärerna uttalar nonsensord, anspelar gesterna och mimiken ett förkroppsligande av innebörden. Det enkla, fartfyllda och vardagliga anslaget väcker skrattsalvor hos publiken men de dansliknande momenten tenderar att bli för långa och det blir lätt att tappa fokus.

Ändå tycker jag att Jo Strømgren är väl värd att hålla koll på i framtiden – inte minst för sin nydanande fusion av dans och teater.