Solidaritetsrörelserna i England och Norge har kommit längre än vad vi gjort här i Sverige och förhoppningsvis kan vi lära av dem. Under den senaste tiden har till exempel flera israeliska politiker och militärer ställt in besök till Storbritannien eftersom de riskerar att gripas och åtalas för krigsförbrytelser. I Sverige har vi också sett hur flera organisationer gjort viktiga insatser inom BDS, hur påtryckningar mot företag som etablerat sig på ockuperad mark har gjort skillnad. Ett exempel är företaget Assa Abloy som tvingades dra sig bort från Västbanken efter en uppmärksammad rapport från Diakonia. Ett annat exempel är Veolia som efter flera förlorade kontrakt för att driva olika tunnelbanor i Europa, bland annat i Sverige, insett det problematiska i att vara med och bygga en spårväg på ockuperad mark i Östra Jerusalem.

Samtidigt som ickevåldsrörelsen i Palestina blir allt mer organiserad tycks tyvärr Israel ha en lika organiserad strategi för att försöka krossa den, och det är bara med omvärldens stöd den kan överleva. Under de senaste månaderna har Israel arresterat flera aktivister och viktiga förebilder inom ickevåldsrörelsen, bland andra Mohammed Othman, Jamal Jumaa och Abdallah Abu Rahma som är kända för de fredliga demonstrationerna mot muren. Alla har de hållits häktade utan klara åtalspunkter. Israel har också blivit hårdare när det gäller att låta internationella fredsaktivister komma in i landet. Detta är att se som bevis på att Israel känner sig hotad av den växande ickevåldsrörelsen.

Om man ser till alla de brott som Israel har begått mot internationell rätt och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, borde det vara en självklarhet för alla som värnar om rättvisa och demokrati att ställa sig bakom någon form av sanktioner. Det är därför, trots alla bra kampanjer, frustrerande att det ännu inte har gått att samlas för en gemensam strategi för sanktioner mot Israel. Dels för att det uppenbarligen gör skillnad och dels för att vi är skyldiga palestinierna det. Vad är annars alternativet, om vi inte stödjer deras ickevåldskamp? Att stödja ett motstånd som bygger på våld? Som Dr Mustafa Barghouthi skrev nyligen i en artikel om just detta: ”Vi har samma rätt att använda denna strategi för att främja våra rättigheter. Samma värld som avvisar all användning av palestinskt våld, även tydligt självförsvar, borde inte neka oss rätten till ickevåld i Kings och Gandhis anda.”

Mustafa Barghouthi var nyligen på besök i Sverige och ett av syftena med resan var just att vädja om omvärldens stöd för den växande BDS-rörelsen som en viktig del av ickevåldsmotståndet. Vid ett möte med många viktiga svenska organisationer hölls en bra diskussion som förhoppningsvis leder framåt. Det var ingen problemfri väg fram till bojkotten mot Sydafrikas apartheidregim, så det är bara att kämpa på och när väl opinionen blir tillräckligt stark, kommer regeringar, EU och FN att följa efter.