Fram till nyligen har i stort sett all form av tillväxtkritik varit bannlyst från debatten. Från alla håll har vi fått höra att ekonomisk tillväxt är bra, självklar, och kort och gott det yttersta målet för vår tillvaro. Varför? Därför att det är så.

Punkt.

Den ekonomiska tillväxtens självklarhet har varit lika oantastlig som att jorden var platt för 1400-talsmänniskan. Därför har inte heller debatt tillåtits om tillväxtmålets önskvärdhet – om dess ställning som samhällets centrala prioritering.

De få som ändå lyckats tränga igenom mediafiltreringen med välgrundade kritiska frågor och invändningar, har istället avfärdats som bakåtsträvare, virrhjärnor eller fanatiker.

När jag för ett par år sedan kom med min bok Tillväxtens sista dagar rådde ännu detta klimat. Tillväxtkritiska inlägg var ungefär lika sällsynta som kristdemokratiska queerbloggar. I den mån boken kommenterades från mainstream-debattörer skedde det raljant och avfärdande – men utan att bemöta dess budskap.

Men nu börjar sprickorna synas i den tidigare så solida tillväxtfasaden. På kort tid har tillväxt- och konsumtionskritiska röster fått mer allmänt fäste i debatten. Det tycks som att en kritisk tröskel passerats. Förmodligen en kombinerad följd av klimatfrossa, finanskris, oljetoppen – och en ökad konsumtionströtthet i samhället. Allt fler har fått nog.

Men det stannar inte vid detta.

Många makthavare låter inte längre lika tvärsäkra i sitt propagerande för ekonomisk tillväxt. Deras kollektiva tillväxtkör ljuder fortsatt starkt, men under ytan anas en tveksamhet. För inom dem gnager antagligen en rädsla: Om det faktiskt är så att ekonomisk tillväxt inte är lösningen på samhällets alla utmaningar, utan tvärtom själva problemet – vad gör vi då?

Under de veckor som följer kommer du att få möta en rad skribenter som väcker viktiga frågor om vår tids fixering vid tillväxt och konsumism. Det kommer att handla om tillväxtens ekologiska pris; om hur tillväxt och konsumism påverkar vår livskvalitet. Och om den sedan 1970-talet sidsteppade – men nu mer än någonsin aktuella – frågan om tillväxtens gränser.

Till sist: Våra skribenter kommer givetvis även att diskutera andra utvecklingsvägar för samhället än de som bygger på ständigt ökad exploatering och resursförbrukning.

Först ut är Peter Söderbaum.