– I dag förväntas mannen vara med på förlossningen som ett stöd för kvinnan. Det är hans främsta uppgift. Om han skulle visa sin rädsla kan det uppfattas som ett problem. Rådande sociala normer och förväntningar innebär att mannen ska vara stark och fungera som ett stöd, inte vara osäker och rädd, säger Carola Eriksson, som nyligen doktorerat på avhandlingen Förlossningsrelaterad rädsla – en studie av kvinnors och mäns erfarenheter.

Hon menar att det är mer accepterat för kvinnor att uttrycka sin rädsla kring förlossningen än vad det är för mannen. Många män som deltog i undersökningen hade inte pratat med någon om sin förlossningsskräck. Carola Eriksson menar att det finns flera olika anledningar till det, men att det ytterst handlar om att männen känner att de ska leva upp till ett manligt ideal.
– Flera av männen i undersökningen ville inte oroa sin partner genom att prata om sin egen rädsla. En del svarade att de inte ville göra sin partner besviken genom att visa sin rädsla och att de var rädda att hon skulle uppfatta honom som en vekling. Många vågade inte heller prata med andra män om sin förlossningsskräck, eftersom de då också skulle kunna bli betraktade som svaga och omanliga, berättar Carola Eriksson.

Emil Bertilsson blev pappa för omkring ett år sedan. Han känner delvis igen sig i det som Carola Eriksson säger.
– Jag kände att jag kunde prata med min partner om min förlossningsskräck, men inte med andra män. När jag var på mödravårdens träff för andra blivande pappor kände jag mig väldigt ensam om min rädsla, säger Emil Bertilsson.
Han berättar att stämningen i gruppen för blivande pappor var grabbig och att de flesta inte visade någon rädsla för den blivande förlossningen.
– Jag var livrädd att något skulle gå fel och att jag inte skulle kunna vara ett stöd, säger han.

Carola Eriksson menar att kvinnor och mäns förlossningsrädsla är mer lika än olika.
– När jag jämförde båda könen tillsammans i undersökningen upplevde både män och kvinnor det som en svårighet att kommunicera sin rädsla. Jag tycker att det är viktigt att man inte alltid separerar män och kvinnor, utan att man kan se likheter dem emellan. Ofta förväntas män och kvinnor agera och känna olika beroende på de normer som finns, säger hon.

Emil Bertilssons erfarenhet av mödravården och barnmorskor stämmer in på bilden av att män och kvinnor ofta behandlas olika.
– När värkarna satte igång och vi skulle åka in till BB var jag hysteriskt nervös. Ida ringde och pratade med barnmorskan, som antagligen hörde hur jag lät i bakgrunden och då bad att få prata med mig. Tyvärr så försökte hon tala mig till rätta som om jag var ett barn. Det gjorde mig väldigt arg och upprörd, berättar Emil Bertilsson.
Hans uppfattning om mödravården är också att den var väldigt könsstereotyp.
– Den föräldragrupp som vi fick vara med i var väldigt uppdelad i kvinnligt och manligt. På mödravårdcentralen låg fokus mest på den blivande mamman och på medicinska och praktiska saker. Jag tror att det skulle vara bra att få prata om sin förlossningsrädsla även som kille. Då är det säkert lättare att vara lugn och stödjande under själva förlossningen, säger Emil Bertilsson.