Den första mars samlades runt 300 irakier i Bergsjö kyrka för att delta i aktionen och där få hjälp med att skriva så kallade verkställningshinder för sin utvisning. I dag äger ännu ett möte rum i Hjällbo kyrka, och Lena Blom, utredare och projektledare för Aktion 2010 räknar med ett stort deltagande under dagen.

Aktion 2010 organiseras av Bergsjöns, Angereds och Lundbys församlingar, men även andra kyrkor och organisationer, föreningar och frivilliga i hela landet deltar. Förortskyrkorna som håller i aktionen har även tidigare spelat en viktig roll i hjälpverksamheten för gömda och asylsökande flyktingar.

I dag är många av de gömda flyktingar som församlingarna möter just irakier, och Lena Blom säger att den generella situationen för gömda är ungefär densamma som 2005, då Svenska kyrkan reagerade med kampanjen Påskuppropet som ledde till att många flyktingar beviljades asyl.

Nu är det alltså dags för ännu en aktion, eftersom misären bland de flyktingar som Lena och andra anställda inom kyrkan möter dagligen är påtaglig. Samtidigt är den ingenting emot vad som skulle möta dem i Irak.

– Det är inte värdigt Sverige att utvisa människor till en sådan situation, och många, inte minst flyktingbarnen mår mycket dåligt, säger hon.

En viktig aspekt i Aktion 2010 är begreppet egenmakt, vilket innebär att de deltagande flyktingarna själva får ta aktiv del i projektet. Lena Blom förklarar att det handlar om människor som inte har några som helst skyddsnät och därför är helt utelämnade till dem som vill hjälpa. Därför blev det viktigt för henne och de andra i aktionen att flyktingarna själva inte hamnade utanför processen. Hon påpekar dock att aktionen i första hand alltså är just en aktion och inte en juridisk process, och att förväntningarna bör sättas därefter.

Startskottet för Aktion 2010 kom i början av februari, då Svenska kyrkan och ett antal kristna kyrkor och föreningar hade ett möte i Solna med Fredrik Beijer, chef för asylprövningsenheten hos Migrationsverket.

Vid mötet bad Geijer att få överlämnat 50 utvisningsbeslut för att kunna granska dem på nytt. Han tyckte själv att det var viktigt att utreda om Migrationsverkets handläggare brustit i sina asylprövningar och om det behövs tydligare direktiv för deras arbetsgång.

De dokument som skrivs under Aktion 2010 kommer att lämnas till Migrationsverket veckan före påsk som en ytterligare manifestation och uppföljning på de 50 ärenden som skulle ses över efter Solnamötet.

– Vi räknar inte med att alla utvisningsbesluten kommer att hävas, det är orealistiskt, men vi hoppas kunna sätta frågan i fokus eftersom den har varit akut länge, säger Lena Blom.

Även om hon är positiv till det nya domstolsförfarandet från 2006 som möjliggör för människor att överklaga sina utvisningsbeslut, är hon kritisk till gällande praxis. Detta för att allt större krav börjar ställas på att den enskilde flyktingen ska kunna bevisa särskilda skäl.

– I många beslut går det att läsa utlåtanden som: ”Du säger att du blev förföljd och misshandlad i ditt hemland, men eftersom det inte finns något som styrker din berättelse så kan vi dessvärre inte bevilja dig asyl,” berättar hon.

Migrationsverkets nuvarande bedömning av vad som ska tillåtas gå under benämningen ”synnerligen ömmande skäl” har fått en hel del kritik. Benämningen betecknar en av två kategorier som irakiska flyktingar i dag måste hamna i för att få uppehållstillstånd i Sverige, eftersom Migrationsverket inte anser att det råder väpnad konflikt i Irak.

Som exempel nämner Lena Blom ett aktuellt avvisningsbeslut, gällande ett barn och dennes halvsyskon. Sjuåringens föräldrar hade dödats inför dennes ögon och hon hade ingen närstående kvar att leva med. Ändå fastslog Migrationsverket att det här inte rörde sig om synnerligen ömmande skäl, och att ett utvisningsbeslut därför var på sin plats.

– Om inte detta barns situation kan räknas som synnerligen ömmande skäl, vad kan det då? frågar sig Lena Blom.