Är det något särskilt med just er familj?
Du vaknar tidigt denna morgon i början av december. Solen skiner in genom fönstret och det är varmt i rummet, så varmt att det inte bara går att vända på sig och somna om, även om det är ett tag kvar till du måste gå upp. Du drar dig en stund och går sedan upp, duschar, äter frukost och lämnar hemmet.
Ditt jobb ligger en bit bort, under bussfärden dit tittar du på alla hus och människor som liksom fladdrar förbi. När du kliver in i fabriken där du arbetar märker du direkt att något är på gång, det är lite mer kaos än vanligt därinne. Du frågar dina arbetskamrater vad det är som pågår och får reda på att ledningen har bestämt att i dag ska det ske, i dag ska alla testas.
Du blir kallsvettig och tänker på mötet som din sambo hade på banken igår. Ni vill bygga ett hus tillsammans, ni två, men pengarna ni tjänar är inte tillräckligt så ni måste be om ett banklån. Det är en dröm för er att få bygga ett hus, som är ert eget, att slippa vara beroende av en hyresvärd som behandlar er som skit. Men på mötet på banken lämnade direktören beskedet att innan det blir tal om ett lån så måste ni båda testas.
Dina tankar vandrar vidare till era barn. Det äldsta är färdigt att söka till universitetet men det finns inga möjligheter att er familj ska kunna klara av ett barn på universitetet utan någon typ av bidrag eller stipendium. Där ni bor har staten inga studiemedel att erbjuda. Ditt barn letar möjligheter till stipendier och finner ett par stiftelser som kan erbjuda detta. En av de första sakerna som sker i ansökningsprocessen för stipendierna är att ditt barn ska testas.
Är det så att det är något särskilt med just er familj, är det bara ni som ska göra alla de här testerna? Du funderar en stund, på människor du känner och drar slutsatsen att nej, det är inget särskilt med er familj. Det är så här för alla människor runt omkring dig. Förra veckan skulle en vän till dig söka visum för att åka till ett land långt bort men för att få göra detta var hon tvungen att göra ett test först. Häromdagen sökte din granne jobb på en industri i er hemstad, utöver anställningsintervjun ingick även ett test. En bekant du har sedan småskolan ville studera till präst, innan han kunde bli antagen var även han tvungen att göra ett test - de vill inte satsa på en person som kanske inte överlever utbildningen.
Välkommen till en verklighet där arbetsgivare, banker, länder långt bort och skolor gör allt för att slippa människor som lever med hiv/aids. Till en verklighet där alla människor har exempel på situationer där någon påtvingat dem att göra ett hiv-test. Inte för att det i alla dessa lägen är lagligt, men när det inte är det verkar det alltid finnas en bra förklaring (som alltid kommer uppifrån och tillämpas på dem som är under) till att det ändå ska göras. Välkommen till en verklighet där ungefär en femtedel av alla de där människorna som fladdrade förbi under bussresan till jobbet lever med hiv-viruset i sina kroppar. Du tänker rent ut sagt att det var då själva fan! Att detta är ännu ett, bland många, exempel på hur arbetaren, barnet, studenten, personen som redan lever i en utsatt position, ska sättas på prov, ska testas. Du tänker att din familj och de människor som lever runtomkring er har testats många gånger förut och under lång tid. Och denna gång är det ett hiv-test som gäller.
Välkommen till en verklighet där man alltid kan vända på saker och ting. För samtidigt som hiv-testet kan användas i repressivt syfte är möjligheten och rättigheten att göra ett hiv-test en utav många nycklar i kampen mot aids-pandemien. Men det måste vara frivilligt.
Välkommen till en verklighet där sjukvårdssystemet, vari den frivilliga testverksamheten finns, inte på långt när är tillgänglig för alla de människor som fladdrade förbi under bussresan. Välkommen till ett land där ungefär 500 människor smittas varje dag av hiv-viruset.
