– Man menade på att vi inte bara kan sitta här på våra kammare och analysera litteratur. Vi måste vara med i debatten och det som händer i verkligheten där ute, säger Petra Hansson till ett tiotal tysta och koncentrerade åhörare.

Platsen är Bayerska rummet som är väl gömt i stadsbibliotekets innandöme. För att komma hit från bibliotekets informationsdisk krävs det två guider som låser upp dörrar och pekar ut riktningen i två korridorer. Petra Hanson är doktorand i didaktik på Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Cemus). Hennes föreläsning handlar om ekokritiken, en relativt ny gren inom litteraturvetenskapen, ur ett Uppsala-perspektiv. Den är del av föreläsningsserien Framtidsakademin som handlar om hållbar utveckling. Serien är inne på sin tolfte säsong och årets tema är Uppsala.

Luftföroreningar, klimatförändringar och giftutsläpp har påverkat planeten allt mer under de senaste 150 åren. Inom naturvetenskapen har det tagits prover på fosforutsläpp och diagram har upprättats över temperatursvängningarna. Inom humanioraämnena har kopplingen mellan naturen och skolboken inte alltid varit lika klar. Miljöpartiets intåg i riksdagen tvingade visserligen statsvetenskapen att ta ekologismen på allvar under 80-talet och Arne Naess hade skrivit in ekosofin i filosofiböckerna redan 1973. Men inom litteraturvetenskapen dröjde det ända till slutet på 90-talet innan miljöfrågorna fick sitt genombrott i och med ekokritiken.

– Man vill problematisera förhållandet mellan människan och naturen. Det anses att vi har förlorat kontakten med naturen i dag och ekokritikerna vill visa att människan tidigare befann sig i någon typ av naturtillstånd, säger Petra Hansson.

Ekokritiken har sitt ursprung i USA, och många av de författare som har analyserats är amerikanska. Bland de klassiska författare som ofta nämns märks bland annat H.D. Thoreau som levde i en egenbygd koja vid sjön Walden i mitten på 1800-talet, Edward Abbey som tog upp livet som parkvaktare i Utahs öken och Rachel Carson som lade grunden för den moderna miljörörelsen i boken Tyst vår. Alla dessa hyllade den idylliska naturen.

Thoreau skrev att han blev väckt av naturen som tittade på honom med ett allvarligt och belåtet ansikte utan att ställa några frågor, medan Rachel Carson berättade om den amerikanska småstad som existerade i symbios med naturen där rådjur sprang tyst över de gröna fälten. I den svenska litteraturen går det att lyfta fram Carl von Linné som intresserade sig för samerna och deras naturnära leverne.

Ekokritikerna menar att förhållandet mellan människan och miljön är rubbat i dag, och att vi behöver vinna tillbaka våra känslomässiga band till naturen. Samtidigt är detta synsätt problematiskt.

– Ekokritiken har kritiserats för att vara en västerländsk skapelse. I andra delar av världen menar folk på att de inte alls har förlorat kopplingarna till naturen, säger Petra Hansson.

Hos de nyare författare som diskuterats inom grenen är beskrivningen av naturen ofta radikalt annorlunda jämfört med den pastorala skönmålningen. Ibland är den till och med helt frånvarande.

Det närmaste huvudpersonerna i Don DeLillos postmoderna klassiker Vitt brus kommer naturen är fruktdisken i storköpet, där skinande äpplen alltid erbjuds oavsett vilken tid på året det är. Petra Hansson uppmärksammar hiphopparen och poeten Jacco, som sjunger om betongen och miljonprogrammen i Gottsunda. Så som hon ser det innefattar ekokritiken även diskussionen mellan stad och förort. Det handlar om förhållandet till vår levnadsmiljö, och de barriärer som finns mellan oss och omvärlden.

– Jacco försöker överbrygga gränserna mellan stad och förort, det är något väldigt fint i det, säger Petra Hansson.

Hon berättar att hon själv började intressera sig för problematiken när hon arbetade som svenskalärare. De behövde hitta vägar för att få eleverna att börja läsa, och en av ingångarna var att be dem skriva utifrån deras hemmamiljöer, som inte sällan var områden som Gottsunda och Stenhagen. På Cemus blev hon introducerad till ekokritiken som litteraturvetenskaplig gren när hon gick en kurs i ämnet 2005 – den första kurs som gavs i ekokritik i Sverige.

Personal från stadsbiblioteket börjar plocka ihop de uppställda stolarna så snart föreläsningen är slut. Biblioteket har redan stängt. Petra Hansson tilldelas ett diplom från Framtidsakademin som är ett samarbete mellan Folkuniversitetet och Cemus. Under de år som föreläsningsserien har arrangerats har teman som mat, vatten och klimat behandlats i olika omgångar.

Vårens tema är Uppsala med tanke på höstens val, och den kommer att avslutas med en debatt mellan företrädare för båda blocken om den hållbara utvecklingen. Anna Levrén representerar Folkuniversitet och hon är glad över vårens föreläsningsserie. När det är som mest folk kan Framtidsakademien enligt Anna Levrén dra 130 personer.

– Det vi vill är att skapa en mötesplats som låter forskare komma ut och möta verkligheten. Det ger möjlighet för människor att ställa frågor och ger även forskare en chans att få möta en publik. Det är en insats för både forskningen och utvecklingen, säger Anna Levrén.