Mord skrevs 1997 av den israeliske författaren Hanoch Levin. Samma år vann den pris i Israel. Levins pjäser orsakade ofta protester i hemlandet. Efter nedläggningen av pjäsen The Queen of the bathtub, i vilken han kritiserade den dåvarande regeringen, drog han sig tillbaka. Han gav aldrig intervjuer men fortsatte att skriva och arbeta ända fram till sin död 1999.
Peter Böök har själv översatt pjäsen från engelska. Han valde att sätta upp Mord bland annat för att det är ovanligt med israeliska uppsättningar i Sverige.
– Vi kan för lite om kulturen i Israel samt om den rådande situationen, menar han.
Genom en före detta elev fick han kännedom om pjäsen. Eleven, Klara Benz, hade läst den under en period då hon arbetade på kibbutz.
– Pjäsen är väldigt aktuell. Israel har i dagarna sagt att de ska dra tillbaka trupperna från de ockuperade områdena samt frige fångar, men det har vi hört så många gånger. Det är bra att de går ut och säger detta, men det är viktigt att påminna om det som händer. Folk reagerar inte på det som rapporteras och människor utsätts dagligen för misshandel och våld, fortsätter han.

Pjäsen riktar sig till vuxna och är inte lämplig för barn. Detta på grund av de våldsamma scenerna.
– Det är en mycket tuff och otäck pjäs som handlar om misshandel och död. Det är svårt att handskas med våld. Jag är mer rädd för att visa våld och misshandel på scen än för att visa sexualitet, våld är en negativ kraft. Men vi har också skrattat mycket under arbetets gång. Det måste man göra för att orka.
Skådespelarna är en blandning av amatörer och proffs, i enlighet med Spegelteaterns tradition. Spegelteatern ska vara öppen för alla.
– Amatörerna lär sig av proffsen som i sin tur smittas av amatörernas arbetsglädje och vilja, säger Peter Böök. Rent praktiskt kan det bli problem med att få ihop alla medverkande tidsmässigt då alla har andra åtaganden. Samtidigt är det ett stort privilegium att ha en egen lokal och att kunna göra detta.
För Ida Persson är det första gången hon medverkar i en uppsättning på Spegelteatern. Tidigare har hon mest gjort komedier. Efter att ha läst manuset tvivlade hon på att det var möjligt att göra något av ett så starkt material.
– Jag tänkte att pjäsens verklighet ligger lite för nära verkligheten. Hur förmedlar man så starka känslor? Man vill ju göra situationen rättvisa.
Att få arbeta med och lära känna kollegorna på Spegelteatern har hon upplevt som mycket positivt.
– Det är en bra, öppen och välkomnande grupp och vi har skrattat mycket, säger hon.
Peter Böök berättar att Spegelteatern är mycket fattig. Man har bland annat tvingats lägga ner alla kurser och utbildningar i regi och skådespeleri. Eftersom teatern tar in amatörer får man ett litet bidrag från ABF, men i övrigt genomförs pjäsen helt ideellt.