Den indiska regeringen var nyligen på väg att presentera ett lagförslag med ett tak på motsvarande 450 miljoner dollar för det ansvar som kan utkrävas av utländska företag i händelse av en kärnkraftsolycka. Förslaget hade inneburit att huvudansvaret i samband med en katastrof skulle vila på den indiska driftledaren istället för på leverantörerna av kärnenergiutrustningen.

Men eftersom förslaget mötte hårt motstånd både från vänster och höger så valde det styrande kongresspartiet till sist att inte lägga fram lagförslaget, eftersom risken var betydande att det inte skulle gå igenom.

– Risken är liten att förslaget kommer att läggas fram igen i nuvarande form. Regeringen måste drastiskt höja skadeståndsnivåerna för att nå upp till en internationell standard, säger forskaren och aktivisten N D Jayaprakash, som är engagerad i kampen för dem som överlevde Bhopalkatastrofen 1984.

Närmare 8 000 människor dog i samband med att Union Carbides anläggning i Bhopal plötsligt drabbades av ett dödligt gasläckage.

N D Jayaprakash är medlem i den inflytelserika organisationen Delhi Science Forum och han menar att katastrofen i Bhopal har fått stor inverkan på synen på de amerikanska företag som är verksamma i landet – och det gäller inte minst för de leverantörer av kärnkraftsutrustning som nu vill göra affärer i Indien.

Indien och USA slöt år 2008 ett samarbetsavtal om kärnkraft för civilt bruk, vilket betydde ett slut för de många år av sanktioner som drabbade Indien efter att man hade genomfört sina kärnvapentester. Sedan dess har amerikanska företag som General Electric och Westinghouse arbetat hårt för att ta sig in på den indiska marknaden, som beräknas vara värd tiotals miljarder dollar.

Men som Jayaprakash påpekar är försäkringsfrågan ett problem för kärnkraftsindustrin. Och det är ett större problem för de privata amerikanska leverantörerna i jämförelse med de statligt ägda aktörerna från länder som Ryssland och Frankrike.

Av det skälet blev den indiska regeringens förslag om att sätta ett tak för ansvarsfrågan kritiserat för att vara specialutformat för att gynna de USA-baserade företagen.

– Regeringen försökte pressa igenom sitt lagförslag i parlamentet för att tillfredsställa USA, säger Prakash Karat, generalsekreterare i det indiska kommunistpartiet CPI-M, som är oförsonliga motståndare till kärnkraftsavtalet med USA.

Enligt Karat var det nu stoppade lagförslaget speciellt utformat för att bana vägen för inköp av amerikanska kärnreaktorer.

– Regeringen är medveten om vilket svårt och utdraget arbete det var att komma överens om ett skadestånd på 470 miljoner dollar från Union Carbide. Och det utgjorde bara en femtedel av den summa som behövdes för att ge omvårdnad till dem som drabbades av gasläckaget, samt att hantera de miljömässiga skadorna, säger Karat.

Förutom alla dem som dog i katastrofen i Bhopal drabbades även tiotusentals människor av bestående skador. Dessa offer fick till stora delar kämpa på egen hand för sina rättigheter, och skadestånden som betalades ut betraktas som alldeles för låga.

Enligt förslaget om ansvarsfrågan i samband med en kärnkraftsolycka skulle leverantören av utrustningen inte kunna stämmas av eventuella offer, vare sig i Indien eller i leverantörens hemland.

Högerpartiet BJP kräver att nivåerna för det skadestånd som kan utkrävas av leverantörerna ska höjas betydligt, och ligga i paritet med de regler som gäller i USA. Där gäller att industrin ska stå för de första tio miljarder dollar som ska utgå i kompensation, varpå resterande kostnader ska betalas av staten.

– Detta är 23 gånger mer än summan i det indiska förslaget. Men ett indiskt liv ska inte vara billigare än ett amerikanskt, säger BJP:s ledare Yashwant Sinha.

De som stödjer förslaget hävdar dock att en ny lag måste genomdrivas. Detta eftersom Indiens kärnkraftslagstiftning från 1962 inte innehåller några paragrafer om hur ansvaret ska fördelas i händelse av ett haveri. Detta trots att det för närvarande finns 18 kärnkraftsreaktorer i bruk i Indien.