Enligt EU:s datalagringsdirektiv ska telefonsamtal, e-post, sms och tidpunkter för internetuppkoppling lagras genom att telefon- och internetoperatörer sparar kundernas kommunikation i mellan sex månader och två år.

Direktivet antogs i EU 2005 och alla EU-länder ska införa direktivet i sin lagstiftning. Eftersom Sverige ännu inte har gjort det fälldes landet i EU-domstolen i februari i år. Enligt Martin Valfridsson, pressekreterare hos justitieminister Beatrice Ask, beror det på att Sverige inväntar den statliga polismetodutredningen. Den ser över hur och när polisen ska få tillgång till informationen, och Sverige väntar med att införa direktivet tills utredningen är klar, vilket väntas bli i höst.

Tanken med datalagringsdirektivet är att förhindra och lösa brott, men direktivet har mött skarp kritik för att det innebär en inskränkning i den personliga integriteten och i Tyskland konstaterade nyligen författningsdomstolen att direktivet strider mot tysk lag och att all sparad information därför måste raderas.

Förra veckan läckte också information ut om direktivets bristande effekter. Ett så kallat ”Room document”, som är ett arbetsdokument från EU-kommissionen, visar att datalagringsdirektivet varken förhindrar eller hjälper till att lösa brott. Flera remissinstanser skriver att direktivet varken har minskat brottsligheten eller ökat uppklaringsgraden, enligt SvD.se.

Ett syfte med direktivet var att harmonisera lagstiftningen inom EU och att det skulle bli liknande regler för alla operatörer. Men så har det inte blivit.

– Rapporten visar att det är stora variationer gällande hur långvarig lagringsplikten är, och vilka kriminella handlingar som berättigar insyn i lagrad data, säger Finn Arnesen, professor och expert på EU-rätt vid norska Senter för europarett, som har gått igenom rapporten.

Att det inte finns någon gemensam definition av vad som räknas som allvarlig brottslighet innebär till exempel att Storbritannien använder uppgifterna för att jaga fildelare. I Tyskland tvingas även anonymiseringstjänster att lagra uppgifterna, enligt SvD.se, vilket gör det omöjligt att surfa anonymt.

Finn Arnesen säger att det inte är någon överraskning att det blivit stora skillnader mellan olika länder eftersom direktivet lämnar mycket öppet för tolkning för medlemsstaterna.

– Om man vill jämna ut konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna är en lösning att begränsa medlemsstaternas frihet i frågan om lagringstiderna och gällande vilka kriminella handlingar som ska berättiga tillgång till lagrad data, säger Finn Arnesen, som tror att rapporten kommer att leda till ändringar i direktivet.

Vilka regler som kommer införas i Sverige, till exempel om hur länge information kommer att lagras, kommer det inte att fattas beslut om förrän polismetodutredningen är klar i höst.

Efter att det tidigare har varit i stort sett konsensus mellan de svenska politiska blocken om att lagen måste och ska införas svängde Vänsterpartiet och Miljöpartiet om efter den tyska domen.

– Beslutet som tagits av tyska författningsdomstolen stärker definitivt möjligheterna att få till en förändring av direktivet eller att få det undanröjt helt och hållet, säger Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson till DN.se.

Vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten menar att partiets utgångspunkt är att direktivet inte implementeras om de rödgröna vinner valet och att Vänsterpartiet vill pröva om direktivet strider mot de mänskliga rättigheterna i EG-domstolen. Även Centerpartiet vill vänta med att införa direktivet tills EU-kommissionens utvärdering är klar.

Men Martin Valfridsson, pressekreterare hos justitieminister Beatrice Ask, håller inte med om att det går att riva upp direktivet.

– Vi är skyldiga att införa det, annars riskerar vi skadestånd. Det tror jag att alla partier förstår, säger han.

drupal_add_css("sites/all/themes/fria/css/addthis/addthis-100414.css");
drupal_add_js("sites/all/themes/fria/javascript/jQinclude.js");
drupal_add_js("sites/all/themes/fria/javascript/addthis-100415.js");
?>